23 november 2009

Kitkat och Kokos

Kitkat och Kokos har gett sig ut i Hogwarts på jakt efter elever att intervjua, de bjuder in Esmeralda (Cailehs karaktär) och ställer några fina frågor om kärlek!

Esmeralda: Hej
*är mycket nervös, fast det verkar häftigt att bli intervjuad och alla kommer säkert prata om det sedan och veta vem jag är.*
Kitkat: Hej och välkommen till Kitty & Kokos frågestund. Vi kommer ställa ett antal frågor om kärlek som du kommer att få svara på. Först vill vi ha fullständigt namn, elevhem och årskurs.
Esmeralda: Åh. Jag heter Esmeralda Cherryfield och jag går förstås i Slytherin, var annars? I tvåan! *stolt över att hon inte är liten etta längre*
Kokos: Så, Esmeralda. Hur känner du för att vara här nu då?
Esmeralda: Det är så roligt, och jag känner mig djupt hedrad över att få vara det. *kommer på att det sista lät lite högtravande och rodnar lätt*
Kitkat: Så roligt att du tycker det och rodnaden klär dig, vi hoppas du behåller den under hela vår pratstund. Vi ska som sagt prata om kärlek och vår första fråga är såklart om denna unga dam har funnit någon hjärtevän här på Hogwarts?
Esmeralda:*Får lust att fnittra och slår handen för munnen för att dölja det, fast en skrattgrop syns i alla fall i vänstra kinden.* Nej, inte än, men man får ju inte ge upp hoppet.
Kokos: Har du något lite extra speciell i kikaren kanske? *Blink*
Esmeralda: *undra vad hon gett sig in i* Såklart det vore underbart om typ Woodrow.. la märke till en. Elias Woodorw alltså, Avery Woodrow är så gammal. *gud, varför sa hon så mycket? har de lurat i henne någon trolldryck som ska få henne att öppna sig?*
Kitkat: Så du har ett gott öga till den här Elias Woodrow, vad är det som gör den här unge mannen så speciell?
Esmeralda: *de gröna ögonen blir större i förvåning över att någon ens kan behöva fråga* Men åh, han är ju så cool! Och snygg! Dessutom är han faktiskt jättesnäll. Klart det inte bara är det yttre som spelar roll. *tycker hon lät riktigt stor och förståndig där.*
Kokos: Så, har han samma känslor tillbaka tror du? *smil*
Esmeralda: *sucka* Jag vet inte om han ens vet att jag existerar. Jag menar, vi körde ju sanning och konka, men han kanske glömt mig. Eller så tror han att jag är elak som en del verkar tro om slytherinare. Fast det stämmer inte, många är faktiskt jättesnälla.
Kitkat: Så du tror att ett parförhållande mellan en från Slytherin och en Gryffindor skulle fungera? Trots att elevhemmen oftast ogillar varandra.
Esmeralda: Sägs det inte att kärleken övervinner allt? *har hunnit läsa en hel del romantiska tjejböcker mellan pluggandet och skvallrandet med vännerna*
Kokos: Helt rätt, Esmeralda. Så, vad tycker du i övrigt om skolan? Du har gått där i ett år nu ungefär va?
Esmeralda: Ibland är det alldeles för mycket läxor, lärarna verkar tro att vi inte har några liv, bara för att de inte hade några när de gick i skolan *rätt övertygad om att alla professorer var plugghästar när de gick i skolan, annars skulle de väl valt något annat jobb?* men annars är det rätt okej. *egentligen har hon inte så mycket emot skolan som det låter, men inte kan hon framstå som en nörd.*
Kitkat: Nej, det är väl rätt typiskt skolan, det är därför vi vill få fram de små godbitarna som döljer sig på Hogwarts. Platsen med hundratals av elever som faktiskt har känslor! Så eftersom du inte är tillräckligt gammal för att besöka Hogsmeade blir min nästa fråga: Hur skulle den perfekta dejten på Hogwarts se ut? Föreställ dig gärna dig själv och din lilla drömprins och alla platser på Hogwarts!
Esmeralda: Åh, det måste ju vara på natten under stjärnornas sken.. när alla andra sover så det är sådär hemligt, lite farligt och väldigt romantiskt. Tänk att sitta och titta ut över sjön, fast nej, titta in i ögonen och se hur själen speglas och så kramas, det vore mysigt. *och kanske kyssas också, visserligen hade det inte varit så mysigt när hon gjorde det med Zacc, men hon inbillar sig att det skulle kännas fantastiskt om hon gjorde det med Woodrow. fast vad hon menar med fantastiskt vet hon inte själv.*
Kokos: Ja, det låter mysigt. Har du någon gång under Hogwarts tiden haft en romantiskt stund med någon?

Esmeralda: *hoppas inte att alla tycker hon verkar barnslig och efter som inte varit med om något, fast det har väl inte Ana heller varit? hon har åtminstone inte berättat något.*
Kitkat: Det var ju tråkigt att höra, men en så söt tjej som du borde snart få chansen. Men om du nu skulle behöva ta första steget själv, vilket tror du är det bästa sättet att fånga en pojkes uppmärksamhet på?
Esmeralda: *tycker de hon är söt? på riktigt? det är väl inte bara som de säger? de flesta andra är så mycket sötare än hon själv ju, trots att hon förstås ser till att alltid ha snygga kläder och sminka sig sådär lagom så det ser naturligt ut och så försöker hon att inte äta så mycket så hon ska bli smal.* man kanske kan ge honom en komplimang? eller typ bara vara i närheten och kanske tappa väskan så allt ramlar ut så får man se om han kommer och hjälper en.. *det skulle säkert Woodrow göra, vara sådär ridderligt hjälpsam mot damer i nöd*
Kokos: Åh, vilka söta tips. *Smilar lätt* Så, om nu dem här första stegen går vägen, vad hade nästa steg varit för att få allting vidare tror du?
Esmeralda: När man lärt känna honom lite och vet vad han gillar får man väl försöka göra sådant han tycker om och vara sådan att han tycker om en. *att man bara ska vara sig själv och vänta på att någon tycker om en så, tycker Esme verkar lite dåraktigt, då kanske ingen någonsin tycker om en. nej, det är klart att man måste anpassa sig lite till dem runt omkring. och om man nu älskar någon vill man väl göra den lycklig på alla sätt det bara går?
Kitkat: Det låter som du har koll på det här om kärlek. Men nu till en sista fråga! Hur ser till ditt liv ut i framtiden när du kommit från Hogwarts och träffat Mr Right?
Esmeralda: Tycker ni? *bli glad* Åh, vi ska förstås ha ett stort bröllop och sen ska vi bo i ett fint hus och så ska han ha ett bra jobb, fast vi ska resa mycket också. Sen måste vi få fina barn och så ska jag bli frisör och fixa håret på alla kändisar. *hur skulle det kunna bli på något annat sätt? precis, det är otänkbart.*
Kitkat: Det låter som du har en strålande framtid som väntar dig! Du vet vad du vill ha och har ett öga för det där med kärlek. Sedan får vi önska dig lycka till mig Woodrow och hoppas han inser vilken fin tjej som har ögonen för honom. Vi lovar att återkomma i fall detta händer, för vi har koll och missar aldrig chansen att plocka fram det finaste Hogwarts har. Kärlek.

* poff * KitKat och Kokos försvinner spårlöst i ett rosa rökmoln.
*Esmeralda kilar iväg nöjd med sig själv*

13 november 2009

Lycka!

Jag hade först tänkt skriva i Lyckotråden, men sedan kom jag ihåg den här bloggens existens, och tänkte att jag kunde skriva här lika gärna. Det finns få saker som kan få en så upprymd, glad, förväntansfull, vad-man-nu-vill-kalla-det, som när man sitter och pratar om vad som kan hända ens karaktärer i framtiden.

Nu är jag inte ens särskilt involverad, mina karaktärer är mest biroller och det är SB och Kyashi som har något underbart på gång, men det får mig ändå att tokle och vilja studsa upp och ner. Det känns som att det var så länge sedan det var så här senast, och det är nästan som att man blir lite nostalgisk. (Och så inser jag hur mycket jag saknar Zozzo, hoppas verkligen hon blir aktiv igen)

Det kommer bli så synd om Jamie, och lite om Siera också. (Varför är det alltid synd om SBs karaktärer?) I och för sig kommer det vara lite synd om Esmeralda också, för hon kommer absolut inte veta vad hon ska tänka om saker och ting, och vems sida hon egentligen ska ställa sig på. Yay för att låta karaktärer våndas lite!

Hinner inte skriva så mycket egentligen, för snart börjar Idol igen. Det är förresten underbart att diskutera det på irc, precis som det är underbart att diskutera Melodifestivalen/ESC och egentligen diskutera massa andra saker också.

Just nu känner jag hur mycket jag älskar SH och alla här. Tack för att ni finns! <3

8 november 2009

NaNo - for fun eller ren plåga?

Just nu sitter ett trött litet Rävöra framför datorn och undrar varför hon inte har gått och lagt sig än. Tanken var att hon skulle skriva 10 000 ord inatt på sitt NaNo/SkriMå-projekt. Jag tycker ändå att hon kan få applåd för att hon hittills har lyckats skriva >500 ord den här natten. Dock tog det stopp när hon skulle komma på vad den Engelska motsvarigheten till gymnasiala studier var och fastnade på youtube istället för att googla på det. Hon kom till och med på sig själv att sitta och titta på gamla idol-klipp från 2008 (och nej, hon ser aldrig på idol annars).

Nog med att prata om sig själv i tredje person. Vad är det egentligen för fel på NaNo? Varför sitter man halva dagen och vet att man egentligen borde ge upp för att det redan är kört, men man vill ändå inte? Varför vill man inte? Är det så viktigt att få symbolen "winner" vid sitt namn? Kanske inte... men vad är det då?

Mitt NaNo-projekt är helt kompatibelt med SH och handlar om sommarlovet mellan trean och fyran för min karaktär Lucy Thomson. Allting (som jag lyckas få ihop) ska postas på SH efter november. Hur mycket det blir vet jag inte, men jag vet att språket är för jävligt (ursäkta svärandet). Om det blir för allmän beskådan eller rent B&B-material är också osäkert i nuläget. Jag har vag idé om vad som ska hända, men det räcker absolut inte för 50 000 ord. Det kanske är bra, eftersom jag knappast kommer hinna skriva 50 000 ord.

Positiva bieffekter av att missköta sitt nanoskrivande:
  • Istället för att skriva nano gör man andra saker, som att vara aktiv på SH (mest på DS och BB).
Och det var nog allt... tror jag. Däremot nackdelarna är desto fler... som att man känner sig som en usel författare med dålig självdiciplin och som tror att hon kan skriva någonting, men egentligen, när det väl gäller, visar sig ha tappat stinget, motivationen och känslan i sitt skrivande.

Författande var någonting jag drömde om som liten, och hur ofta visar det sig att det är ens barndröm som blir sann? Jag tycker om att skriva, för nöjes skull. När det är för nöjes skull så måste jag ju medge att fanfiction är det som kommer närmast till hand. Att gå utanför den underbara magiska världen är ju som att gå utanför mig själv. Det blir inte på riktigt.

Nej, fy och usch vad jag flummar. Nu måste jag verkligen sova!

5 november 2009

Sena NaNo-kvällar

... Ger väldigt trötta dagar, har jag kommit på. Det borde man väl kunna lista ut redan från början i och för sig... Jag skriver NaNo för sent, det tänker jag varje dag. "Idag måste jag börja skriva tidigare!" Sena nätter, tidiga morgnar och jobbiga skoldagar är inte riktigt drömmen för mig just nu. Men av någon anledning sätter jag inte igång med skrivandet förrän klockan tickat sig fram mot nio, halv tio (när mamma och pappa säger "Godnatt gumman, släck inom en halvtimme!"). Det är, trots att det är tröttsamt, en skön stund som man kan ägna åt sig själv. Jag sitter till exempel alltid med något att äta och dricka - choklad, melon och vatten eller något liknande. (Det lär nog inte dröja länge innan jag kommer med glass också, eftersom jag är en riktig glassmaskin som är troende glassterapiteorin).

Sen lyssnar jag alltid på musik, det misstänker jag att de flesta gör. Jag vill ha musik som jag lätt kan få inspiration från, men som samtidigt blir ett isolerande bakgrundsljud. För mig funkar Enya väldigt bra. Hennes mjuka, musikaliskt välklingande toner lugnar ner hjärnan utan att göra den luddig. Texterna är inte så tydliga, vilket gör att jag kan koncentrera mig på min egen historia. Sen vill jag ha lugn musik för att inte väcka de andra i familjen heller.

Min historia förresten, är en rolig historia att skriva. Jag vet inte vad den handlar om. Eller jo, nu har jag börjat göra det. Att den röda tråden, det övergripande temat genom hela berättelsen ska vara vänskap, det visste jag från början. Att jag kommer ta upp olika kulturer på nybörjarnivå anade jag mig också till. Nu har jag börjat lära känna mina tre huvudpersoner. Eftersom det är en "chick lit" (och nu hoppas jag verkligen att jag förstått det där rätt) kommer den nog att vara en ganska enkel och typisk ungdomshistoria. Ingen fantasy. Ingen jordens undergång. Inga mysterier. Men liv, det ska vara med! Vardagsliv med glädje och sorg, med lycka och tragedi!

Som sagt har jag tre huvudpersoner: engelska Rachel, japanska Kathy Hime, mexikanska Emilia. Eftersom jag älskar England och inte orkar skriva om Sverige i det här sammanhanget utspelar det sig någonstans i England. Var vet jag inte. Tjejerna är någonstans i fjortonårsåldern, där omkring. Jag är berättaren, och oftast är det tjejerna som tänker, men ibland kommer lite bipersoner också in. Ju mer jag skriver, desto mer ser jag mig själv i de tre. Jag har delat in mig själv i tre - den kreativa, den bortskämda och den troende. Och det är saker jag vill ta upp, på ett väldigt grundläggande och enkelt sätt.



"Så hur går det med skrivandet?" Jo tack bra! Än så länge är det femte dagen, så jag förväntar mig ingenting annat. Att göra själva skrivandet till en vana är inte svårt. Att skriva är inte heller svårt - jag bloggar, skriver berättelser och fanfiction, och dagbok varje dag. Att komma på saker att skriva om? Just nu exprimenterar jag, lär känna mina figurer. Jag går runt med ett block och tar hela tiden saker från mig egen vardag. Vart historien egentligen är på väg har jag knappt någon aning om. Jag har ett par målstolpar (milstolpar?), och jag tror att jag vet ungefär hur det ska sluta. Men vägen dit ligger i dimma.

Jag antar att nästa vecka blir mycket svårare. Då kanske inspirationskällan sinar? Det vill jag inte. Jag vill skriva in det där "WINNER" på min profil, och i mitt hjärta. Det skulle ge mig jättemycket att klara av det, då jag vill fortsätta skriva. Ska jag vara helt ärlig tvekar jag inte. Jag är säker på att jag klarar det. Det är ju mitt allra första år, då är man på hugget. Sen är jag en envis liten rackare. Vet jag vad jag vill, om jag har bestämt mig för något, då gör jag det. Speciellt om det gäller något jag tycker om, något som jag kan vara stolt över. Sen kan jag tänka mig att jag kommer fortsätta bara för att jag är nyfiken. Vad ska mina karaktärer hitta på härnäst? Det måste jag ju få veta!



Nu är klockan tjugo över elva, och jag måste blinka flera gånger för att mina ögonlock inte ska falla ihop. Tur att det är fredag imorgon, då är det en kort skoldag. Idrott, svenska och samhäll före lunch. Sedan en lång bildlektion efteråt. Då kan jag ju alltid sitta och sova. Men... Jag planerar att fjäska för läraren i bild i år (han är otroligt lätt att manipulera) så jag ska nog inte göra det i alla fall. Men efter skolan, då kan jag andas ut! Köpa lite Fars dag-presenter, och sedan hem och sova! Perfekt. Och så skriva NaNo igen på kvällen, förstås.

Men jag har tur, just den här helgen. Min mamma är bortrest, vilket borde betyda att jag kan sova länge på morgonen. I vanliga fall går alla i min familj upp senast nio (gissa vem som vaknar sist?), oftast äter vi frukost halv nio. Det tycker jag är bra, för dagen försvinner inte, men den här helgen ska jag sova! Pappa är enklare att övertala än mamma. I somras sa han till mig att jag fick sova hur länge jag ville, bara han fick jobba ostört. "Självklart!" sa jag, överlycklig över den lätta segern. Så han började banka på taket och såga brädor och allt han höll på med på sommarstugan, han började väl ungefär vid sju. Men det gjorde inget, jag vaknade inte förrän elva i alla fall. Särskilt på somrarna sover jag väldigt tungt!

De andra helgerna då? Då är mamma hemma. Jag hoppas att jag kan tidigarelägga mitt NaNo-skrivande lite nästa vecka. Det skulle jag verkligen tjäna på, med allt i skolan och annat. Dessutom är ju svininfluensan på väg hit nu också, och jag har inte fått mitt vaccin än.



Oj, nu har jag suttit här och öst ur mig jättemycket! Det har ju nästan inte med SH att göra heller... Mitt första inlägg i SH-bloggen, och det handlar inte ens om SH ^^' Gratulera mig? Men nu måste jag avsluta NaNo för ikväll, Enya har ju till och med sjungit klart! Eric Clapton har tagit över, och jag har ändå tre skivor med Enya. Så kan det gå...

Nåja, jag hoppas att allt går bra för er andra som skriver också! Alla ni som inte skriver får ha det så bra ni med... Det blev en konstig mening för övrigt. Nämen, nu måste jag avsluta det här!

Kramar och god natt, en trött filosoferande blabbelbyxa, Vaniljtea ♥
Related Posts with Thumbnails