5 november 2009

Sena NaNo-kvällar

... Ger väldigt trötta dagar, har jag kommit på. Det borde man väl kunna lista ut redan från början i och för sig... Jag skriver NaNo för sent, det tänker jag varje dag. "Idag måste jag börja skriva tidigare!" Sena nätter, tidiga morgnar och jobbiga skoldagar är inte riktigt drömmen för mig just nu. Men av någon anledning sätter jag inte igång med skrivandet förrän klockan tickat sig fram mot nio, halv tio (när mamma och pappa säger "Godnatt gumman, släck inom en halvtimme!"). Det är, trots att det är tröttsamt, en skön stund som man kan ägna åt sig själv. Jag sitter till exempel alltid med något att äta och dricka - choklad, melon och vatten eller något liknande. (Det lär nog inte dröja länge innan jag kommer med glass också, eftersom jag är en riktig glassmaskin som är troende glassterapiteorin).

Sen lyssnar jag alltid på musik, det misstänker jag att de flesta gör. Jag vill ha musik som jag lätt kan få inspiration från, men som samtidigt blir ett isolerande bakgrundsljud. För mig funkar Enya väldigt bra. Hennes mjuka, musikaliskt välklingande toner lugnar ner hjärnan utan att göra den luddig. Texterna är inte så tydliga, vilket gör att jag kan koncentrera mig på min egen historia. Sen vill jag ha lugn musik för att inte väcka de andra i familjen heller.

Min historia förresten, är en rolig historia att skriva. Jag vet inte vad den handlar om. Eller jo, nu har jag börjat göra det. Att den röda tråden, det övergripande temat genom hela berättelsen ska vara vänskap, det visste jag från början. Att jag kommer ta upp olika kulturer på nybörjarnivå anade jag mig också till. Nu har jag börjat lära känna mina tre huvudpersoner. Eftersom det är en "chick lit" (och nu hoppas jag verkligen att jag förstått det där rätt) kommer den nog att vara en ganska enkel och typisk ungdomshistoria. Ingen fantasy. Ingen jordens undergång. Inga mysterier. Men liv, det ska vara med! Vardagsliv med glädje och sorg, med lycka och tragedi!

Som sagt har jag tre huvudpersoner: engelska Rachel, japanska Kathy Hime, mexikanska Emilia. Eftersom jag älskar England och inte orkar skriva om Sverige i det här sammanhanget utspelar det sig någonstans i England. Var vet jag inte. Tjejerna är någonstans i fjortonårsåldern, där omkring. Jag är berättaren, och oftast är det tjejerna som tänker, men ibland kommer lite bipersoner också in. Ju mer jag skriver, desto mer ser jag mig själv i de tre. Jag har delat in mig själv i tre - den kreativa, den bortskämda och den troende. Och det är saker jag vill ta upp, på ett väldigt grundläggande och enkelt sätt.



"Så hur går det med skrivandet?" Jo tack bra! Än så länge är det femte dagen, så jag förväntar mig ingenting annat. Att göra själva skrivandet till en vana är inte svårt. Att skriva är inte heller svårt - jag bloggar, skriver berättelser och fanfiction, och dagbok varje dag. Att komma på saker att skriva om? Just nu exprimenterar jag, lär känna mina figurer. Jag går runt med ett block och tar hela tiden saker från mig egen vardag. Vart historien egentligen är på väg har jag knappt någon aning om. Jag har ett par målstolpar (milstolpar?), och jag tror att jag vet ungefär hur det ska sluta. Men vägen dit ligger i dimma.

Jag antar att nästa vecka blir mycket svårare. Då kanske inspirationskällan sinar? Det vill jag inte. Jag vill skriva in det där "WINNER" på min profil, och i mitt hjärta. Det skulle ge mig jättemycket att klara av det, då jag vill fortsätta skriva. Ska jag vara helt ärlig tvekar jag inte. Jag är säker på att jag klarar det. Det är ju mitt allra första år, då är man på hugget. Sen är jag en envis liten rackare. Vet jag vad jag vill, om jag har bestämt mig för något, då gör jag det. Speciellt om det gäller något jag tycker om, något som jag kan vara stolt över. Sen kan jag tänka mig att jag kommer fortsätta bara för att jag är nyfiken. Vad ska mina karaktärer hitta på härnäst? Det måste jag ju få veta!



Nu är klockan tjugo över elva, och jag måste blinka flera gånger för att mina ögonlock inte ska falla ihop. Tur att det är fredag imorgon, då är det en kort skoldag. Idrott, svenska och samhäll före lunch. Sedan en lång bildlektion efteråt. Då kan jag ju alltid sitta och sova. Men... Jag planerar att fjäska för läraren i bild i år (han är otroligt lätt att manipulera) så jag ska nog inte göra det i alla fall. Men efter skolan, då kan jag andas ut! Köpa lite Fars dag-presenter, och sedan hem och sova! Perfekt. Och så skriva NaNo igen på kvällen, förstås.

Men jag har tur, just den här helgen. Min mamma är bortrest, vilket borde betyda att jag kan sova länge på morgonen. I vanliga fall går alla i min familj upp senast nio (gissa vem som vaknar sist?), oftast äter vi frukost halv nio. Det tycker jag är bra, för dagen försvinner inte, men den här helgen ska jag sova! Pappa är enklare att övertala än mamma. I somras sa han till mig att jag fick sova hur länge jag ville, bara han fick jobba ostört. "Självklart!" sa jag, överlycklig över den lätta segern. Så han började banka på taket och såga brädor och allt han höll på med på sommarstugan, han började väl ungefär vid sju. Men det gjorde inget, jag vaknade inte förrän elva i alla fall. Särskilt på somrarna sover jag väldigt tungt!

De andra helgerna då? Då är mamma hemma. Jag hoppas att jag kan tidigarelägga mitt NaNo-skrivande lite nästa vecka. Det skulle jag verkligen tjäna på, med allt i skolan och annat. Dessutom är ju svininfluensan på väg hit nu också, och jag har inte fått mitt vaccin än.



Oj, nu har jag suttit här och öst ur mig jättemycket! Det har ju nästan inte med SH att göra heller... Mitt första inlägg i SH-bloggen, och det handlar inte ens om SH ^^' Gratulera mig? Men nu måste jag avsluta NaNo för ikväll, Enya har ju till och med sjungit klart! Eric Clapton har tagit över, och jag har ändå tre skivor med Enya. Så kan det gå...

Nåja, jag hoppas att allt går bra för er andra som skriver också! Alla ni som inte skriver får ha det så bra ni med... Det blev en konstig mening för övrigt. Nämen, nu måste jag avsluta det här!

Kramar och god natt, en trött filosoferande blabbelbyxa, Vaniljtea ♥

1 kommentar:

Traxy sa...

Manipulera lärare? Så Slytherinaktigt av dig! ;)

NaNo är kul, men i år blir det inget med det. Har för mycket annat att fixa med så jag känner inte att jag vill stressa med att försöka skriva ihop en historia som jag inte riktigt vet vad den ska handla om. Lycka till till alla dem som försöker! :) Man lär sig mycket på att försöka skriva NaNo!

Related Posts with Thumbnails