26 oktober 2009

Inspirationstips

Tycker att det skulle vara litet trevligt med en lista (alla gillar ju listor!) som ger en massa inspirationstips. Ni kan säkert tio gånger fler och bättre än de jag listar nu, men eftersom ingen har skrivit i bloggen på ett tag så måste jag väl göra det.

1.Kolla igenom gamla loggar
Kanske låter som en tråkig grej, men det funkar faktiskt. Att läsa igenom gamla loggar som man själv eller som några andra spelat fungerar väldigt mycket som en pepp. Man kommer ihåg saker man glömt bort, och ett spel med smart plot gör en motiverad till att själv spela en bra sådan.

2.Läsa/titta på Harry Potter
Ibland kan problemet med inspirationen vara att man glömt bort hur världen är uppbyggd, så ett bra sätt att återfå den kunskapen är att helt enkelt läsa om (hoppas jag att det blir) eller se om någon utav böckerna eller filmerna. Kanske att man har med sig ett anteckningsblock vid sidan om som man kan fylla in med idéer om vad man ska spela.

3. Träffa SHare
Låter kanske som ett konstigt steg, men att planera spel är mycket lättare IRL över en kopp te än på IRC. Det här steget är väl inte så praktiskt ifall man bor långt ifrån alla SHare, men vi har nog ändå ett sorts nät över Sverige som borde täcka de flesta SHare. Kom ihåg att ta med dig en vuxen ifall det är första gången du träffar personen! Inte för att jag tror att någon på SH skulle vara en liten snuskgubbe/snuskgumma (eller okej det är vi ju, men ändå :look), men jag antar att man ändå måste skriva in just det så jag inte blir anmäld av någon ilsken förälder någonstans i Jönköping.

Gaya sa...

4. Läsa/se vad som helst. Visst är Harry Potter en alldeles underbar källa för inspiration, men det är långt ifrån den enda. Man kan få många uppslag till handlingar ur andra böcker och filmer, roliga eller sorgliga situationer som man kan försätta sina karaktärer i. Dessutom kan man ju låta sin karaktär läsa/se samma sak och spela på deras reaktioner runt det. Vi har till exempel Traxys Edward, som är alldeles tokig i Star Wars, och drar paralleller till dessa filmer titt som tätt. :-)

5. Lyssna på musik. Man glömmer ibland bort hur stor skillnad det kan vara att ha musik som passar till ens karaktär. Tro mig, om man har en bra theme song att lyssna på medan man spelar så gör det stor skillnad.


19 oktober 2009

Uppväxt á la SH

Det finns inget mysigare än att sitta vid datorn, lyssna på musik och vara på IRC. Stämningen är alltid på topp, utom några små familjegnabb då och då. För det är just vad vi är, en stor och lycklig SH-familj. Är man en gång en del av familjen så slutar man aldrig vara det. Om man så försvinner iväg i några år så spelar det ingen roll, det finns ingenstans man är mer välkommen tillbaka till än SH. Det är underbart den där känslan av gemenskap som alltid finns där som en tryggande vik i ett virvlande hav. Precis som vilken familj som helst så går vi igenom mycket tillsammans, man växer med åren, blir mer rakryggade och stolta.

Allt börjar som en liten newbie som på något sätt lyckats leta sig fram till denna sida kallad Svenska Hogwarts. Google är väl det sätt som de flesta använt, andra har letat sig hit tack vare reklam på någon annan sida. Andra, som jag, blir tipsade av folk som redan är medlemmar och som berättat om hur underbart det är på SH, att man går miste om något som kan komma att bli till stor betydelse i ens liv. Så fort man öppnat portarna och förmår sig själv att skriva det där första inlägget i Förstaårselever häråt så får man genast ett stort och varmt välkomnande som gör att man genast inser att detta är en trevlig plats. Trots hot om bitande från läskiga oldies ifall man inte trivs, så förstår man att det inte är någon risk, för man trivs redan som fisken i vattnet, och kommer därför inte behöva bli biten, utan de enda som blir bitna är alla de där kanelbullarna som man får i stora lass så fort man läst FAQ.

Snart får man ens första karaktär och tar sig in rollspelsvärlden. Undersöker alla skrymslen och vrår på Hogwarts i sin karaktärs förklädnad. Det är inte utan anledning som mångas första karaktärer liknar spelarna, för allas största dröm är väl självklart att själv få vara där på Hogwarts och trolla, leta lönngångar och flyga omkring på kvastar högt uppe i luften. När nu det inte riktigt är möjligt så funkar ens kopia lika bra.

Månaderna går och man inser mer och mer hur mycket man älskar SH och hur stor del det har fått i ens liv. Karaktärer blir allt mer självständiga, man märker karaktärsdrag man inte kunnat ana fanns i dem från början. Man spelar massvis med spel där ens karaktär blir allt mer inblandad i komplicerade intriger som man själv inte skulle vilja vara med om, men det är väldigt roligt att spela på, för man inser snart att plåga sina karaktärer är en rätt rolig hobby.

Det tar inte många månader för en newbie att gå över till att istället skämmas över sina dumma frågor och konstiga saker som man gjort när man var ny. Men trots alla dessa saker som man tycker sig kunnat ha gjort bättre, så kan man inte låta bli att le åt sina SH-minnen. Åren går och man kan inte låta bli att fortsätta älska denna sida som alltid har vaknat på rätt sida. IRC-loggar blir ens käraste ägodel, ens karaktärer är som en del av en själv där de sitter bredvid en i klassrummen och reagerar på saker som folk runt omkring en gör.

Allt fler elever och lärare kommer till på ens egna karaktärlista. Man kan inte få nog, utan vill hela tiden skapa fler roliga karaktärer att spela i den underbara magivärlden. Mer och mer intrasslade och mer och mer beroende av andra karaktärer, vilket gör att man inte längre tar sig upp lika snabbt som man gjorde i början, men livet som SH:are är ändå underbart, för det är inte att få upp eleverna som är viktigast, utan att få spela de där speciella spelen, de där speciella händelserna, som man sedan går och tänker på i flera dagar och inte kan låta bli att le åt varje gång det kommer i ens tankar.

Det är på så vis som en SH:are växer upp, från en nervös liten newbie till en självsäker och SH-van oldie.

16 oktober 2009

Konsten att få en perfekt jul

Nu är det bara för dig som läsare att bänka ned dig med en filt och ett rykande gott pepparkakste, för det musen ska skriva om just nu är nämligen SH och julen. För mig är SH en del av julen, hur sjukt det än låter. Innan nu dömer mig så skulle jag vilja att ni läste igenom det här så att ni förstår vad jag menar.

Vi kan börja med något så helt enkelt som miljön. Om någon av er kan komma på en bättre plats än Hogwartsslottet på julaftonkvällen, täckt med snö utomhus och förtrollade dörrar som säger trevliga julhälsningar till en. Jag förstår att julen måste vara något underbart på den skolan, och det roliga är ju att hur trist väder det än är i verkliga livet så kan man alltid skriva att det är en mysig snöstorm utanför de frostiga fönsterna och den lilla ettan väntar nervöst på att få julklapparna med posten. Eller så kanske två bittra fiender sitter på ett café i en regnig del av England. Fastän de är fiender så har du slutit fred över julen, bara för att de ska kunna sitta och prata med varandra, te i deras händer och hat i deras blick, men de kan ju inte göra något. De har lovat varandra att de ska vara varandra vänliga eftersom det är jul. Något sådant skulle aldrig kunna hända i verkligheten, det är bara på platser som SH där man kan få Den Ultimata Julen, skräddarsydd in i minsta snöflinga!

Sen om vi ska ta och tänka litet off också så är det ju helt underbart med SHfolket vid jul. Nu ska inte jag säga något eftersom jag bara varit här under en jul, men de jag pratat med under den tiden tycker jag också förvandlas till gladare, om nu det är möjligt. Det får mig att bli mycket glad, efter en hård dag i skolan kan jag logga in på IRC och mötas av någon vänlig rad i stil med God Jul på dig musse. Så vare sig det är på grund utav högtiden själv eller rollspelets julanda så blir det en bit utav julens mysterium. Och vill ni veta vad? Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt!

Nu blev det här inte så långt och innehållsrikt som alla andras blogginlägg, men jag brukar inte vara bra på att skriva långa blogginlägg. Detta är ändå inte helt värdelöst.

15 oktober 2009

Karaktärer i vardagssammanhang

Hej!

Jag kan knappast vara ensam om att i tid och otid föreställa mig hur mina karaktärer skulle vara i diverse situationer som jag själv befinner mig i. På en kemilabb, till exempel, skulle Aquilina tycka allting var jätteroligt, Nichola skulle försöka lura någon att dricka metanol, Esmeralda skulle vara sådär ”tjejigt” livrädd för att något skulle explodera, Timotha skulle inte förstå ett skvatt och vara arg över det, och Levi skulle vilja lyckas bäst.

Om de hade friluftsdag skulle Aquilina tycka allt var jätteroligt (börjar ni förstå att hon tycker allt är jätteroligt?), Nichola skulle skolka och inte ens vara där, Esmeralda skulle vara upprörd över att hon inte kan ha sina högklackade skor i skogen och skrika varje gång hon fick syn på en myra, Timotha skulle förmodligen hamna i slagsmål med någon, och Levi skulle fäktas med sina kompisar med pinnar och slänga kottar på tjejerna.

Nu är det så att en av mina systrar går i nian, och således ska hon välja gymnasium om några månader. Vi har redan börjat få massvis med reklam i brevlådan och det leder naturligtvis till tankar om vad olika karaktärer skulle välja för program om de gick i nian i Sverige. Eftersom jag inte kom på för alla mina karaktärer, och för att sluta vara så himla egocentrisk, tar jag med vad jag tror om några av Evannas ungar också.

Aquilina skulle gå Estet, förmodligen ha svårt att bestämma sig för musik eller teater för båda alternativen är ju så roliga! Dans och bild är förstås också roligt, fast de sakerna är hon faktiskt inte särskilt bra på. Kanske att hon skulle hitta någon musikalinriktning, det skulle hon nog gilla.

Om Esmeralda valde med hjärtat skulle hon gå Hantverk, eftersom hon älskar att hålla på med andras hår och gärna vill bli frisör. Frågan är dock om hon skulle kunna stå emot sina föräldrar som skulle anse att hon måste gå SP/NV och få en bra utbildning. Visserligen skulle nog hennes föräldrar tycka det var helt okej att hon blir frisör, ifall de förstod att det är det hon verkligen vill, men jag är ganska osäker på om hon skulle göra det så klart för dem.

Timotha skulle inte få välja, eftersom hon inte skulle få godkänt i alla kärnämnen – definitivt inte matematik, kanske inte svenska och engelska heller – skulle hon vara tvungen att gå Individuella programmet.

Jag tror att Cadence skulle trivas på Naturbruk, med någon inriktning mot hundskötsel kanske, så att hon lär sig allt hon behöver kunna för att jobba på ett litet, mysigt hunddagis när hon blir stor. (Fast då kommer Esmeralda aldrig våga utnyttja Cadie som barnvakt, för tänk om hennes barn blir bitna av någon av alla hundar?)

Ebony måste givetvis gå Naturvetenskap, något annat vore otänkbart en sådan stor plugghäst som den flickan är. Förmodligen skulle hon också få MVG i varenda ämne och sedan plugga vidare till advokat eller läkare eller något, och det enbart för att yrkena har hög status, inte för att hon tycker det är intressant eller för att hon vill hjälpa människor.

Ekaterina skulle nog passa på Omvårdnad, hon är så snäll och omtänksam och skulle nog gilla att jobba med att ta hand om andra människor. Då kan hon ju också göra något åt saken när andra mår dåligt, och så slipper det göra ont i henne då, som det brukar göra när andra plågas.

…och jisses vad långt från ämnet jag kom. Det jag tänkte säga var nog hur lustigt det är att SH alltid finns någonstans i bakhuvudet och att tankar på det snabbt poppar upp utan att man ens vill. Inte för att man inte-vill det då, fast ibland kan det vara bra att tänka på annat. I alla fall blev det mest babbel om mina egna karaktärer, så det är nog bäst att jag slutar skriva. :look

Ha det bra!

13 oktober 2009

Tredje inlägget

Jag skriver det tredje inlägget, squee...
Det ska handla om malplacering. /me hittar på ett nytt listigt ord.
Let's begin.

Ibland känner jag mig så malplacerad på SH. Vem är jag om inte en helt vanlig, tråkig individ som råkar tycka om att skriva, som råkar tycka om Harry Potter och som råkar tycka om att hitta på människor och styra deras liv? Det finns runt tvåhundranittio registrerade användare på SH (om jag är helt ute och flyger vad det gäller användarantalet får väl någon vänlig själ kommentera det och skälla ut mig...), och det känns som om 90 % av de aktiva är genier, världsvana rollspelare, Harry Potter-nördar. Som är på en annan nivå än jag.

Det är klart de är! Vissa har spelat i två-tre år, det kan jag inte jämföra mig själv med.
Jag känner att mina ON-inlägg blir ordfattiga, torftiga och innehållslösa. Å andra sidan kan det bero på min trista karaktär. Jag lär mig snart, det hoppas jag verkligen! Jag har karrisplaner jag vill fullfölja, jag vet på allvar att en nyare värld kommer öppnas för mig när jag lärt mig att uttrycka mig bättre och skriva rikare ^^

Jag tror att det handlar om självförtroende också. Jag är nog ganska sträng mot mig själv för att jag brukar kunna skriva, jag brukar kunna spela teater (det är ju det man gör när man tar IRL-lektioner) och jag brukar kunna säga intelligenta saker. Det är nog viljan att bli accepterad som tar över och får mig att säga riktigt skumma, irrelevanta saker på mibbit. Man kan faktiskt vilja bli accepterad av internetfolk man aldrig träffat. (Har det något att göra med att jag är mitt i tonåren? Nej, nu ska jag sluta wannabe-analysera.)

Om jag brutalt mördar min karaktär (muahaha, I'm into that stuff >:)) och hittar på en ny, då kanske det går bättre? Jag ska ta Feverfew McDowell som exempel (underbart namn, helt fantastiskt. Feverfew. Så vackert.) - han är en riktig datornörd. Jag tror att det underlättar något om man har tydliga karaktärsdrag på sin lilla skapelse. Så om jag skapar en elev som är SJUKT bacillrädd eller hatar alla h*n ser, då tror jag att det kan gå lite bättre. Blyg och lojal, det är trist, vanligt, men lite krångligt att spela. För när en sådan tråkmåns ska få kompisar, då kan den inte vara blyg, och då måste man bortse från bakgrunden, och då blir jag störd på mig själv för att jag gör så och då måste jag blyga till min karaktär igen och det är segt. Men om hon (min karris) hade haft social fobi, då hade man kunnat skriva mer tror jag. I alla fall vad det gäller mig. Istället för "Emilie Buffet kommer travande ned i fängelsehålorna, som vanligt ute med ganska god marginal. Trolldryckslära verkar roligt, men förra lektionen handlade bara om säkerhet och noggrannhet och sådant, vilket förstås är bra, men onekligen en aning tråkigt.

Klassrumsdörren står öppen, och Emilie kikar in i lektionssalen. Jo, där ser hon en Slytherinflicka, det betyder att eleverna är välkomna att gå in, så det gör hon. Hon vet inte om hon ska hälsa på professorn, men i så fall kanske han hade stått utanför för att ta i hand eller något, vissa lärare gör ju det. Men det verkar inte som att mr Sand förväntar sig att hon ska göra det, så lättat sätter hon sig i bänk ganska långt fram.
Om hon inte visste bättre hade hon frågat Greaney om hon fick sitta där, men på förra trolldryckslektionen fick hon smak på hur Slytherinare ser på Hufflepuffelever som hon själv.
Det kanske inte gäller alla i Slytherin, men den otrevliga risken vill hon inte ta." kunde jag skrivit
"Emilie Buffet kommer travande ned i fängelsehålorna, som vanligt ute med ganska god marginal. Trolldryckslära verkar roligt, men förra lektionen handlade bara om säkerhet och noggrannhet och sådant, vilket förstås är bra, men onekligen en aning tråkigt.

Klassrumsdörren står öppen, och Emilie kikar in i lektionssalen. Jo, där ser hon en Slytherinflicka, skit också! Hon hatar att hon inte kan få ta privatlektioner, hon ballar ur av folkmassor. Blotta tanken på att hälsa på professorn gör henne alldeles skakis, och knäna börjar ofrivilligt darra som om hon ramlat i en isvak. Tur att Greaney går i Slytherin, annars måste Emilie vara trevlig mot henne. Trots att hon själv är Hufflepuffare tycker hon att hennes elevhemskamrater är rena mardrömmen, de är så snälla och vänskapliga men Emilie får aldrig fram mer än enstaka ord i deras sällskap. Helst vill hon bara umgås med hennes katt Olive, men lektionerna kan man inte missa. Även fast hon vill kräkas i andra människors närhet."

Det där var ju mycket enklare att skriva. Och nu har jag ett nytt karaktärsdrag att fundera på ^^

Hur malplacerad jag än känner mig ibland så är SH bra. SH är gemenskap. (Jag låter som en frireligiös människa som ska bjuda in folk till sin fantastiska SH-sekt genom att påträngande knacka på deras dörrar och prata på.)
Men det känns verkligen så. För de allra flesta SH:are jag har stött på är överseende med min newbie-het, de hjälper mig när irc krånglar och när jag letar efter skrivhjälp.
Då blir jag glad.

SkriMå, någon?

Snart är det november. November = NaNoWriMo. Ibland så har man inte riktigt tid/ork för NaNo, eller så vill man skriva något som inte uppfyller NaNo-kraven.

Varför har vi inte bara ett eget WriMo på SH? Eller, som det blir på svenska: SkriMå? :)

Jag tänker mig så här:

Man får välja ett eller flera "mål", flera går typ att kombinera med NaNo, och själva "handlingen" har med SH ON att göra. Man får alltså skriva vad man vill, men det ska vara ON-spel inom SH. Åh, man får slå sig ihop också! Det får man egentligen inte i NaNo!

Förslag på olika mål inom SkriMå:
  • Alla ON-inlägg ska vara på minst 250 ord.
  • Skriva minst 1000 ord om dagen.
  • Totalt 50 000 ord i en och samma intrig. (100 000 om man är två som samarbetar, 150 000 om man är tre, d.v.s. så att det är 50 000 ord per person.)
  • Totalt minst 25 000 ord var på två intriger. (Som ovan, fast 50k/75k, o.s.v.)
  • Totalt minst 12 500 ord var på fyra intriger. (Som ovan, fast 25k/50k, o.s.v.)
  • Eget definierat mål! (Kanske du vill ha som mål att skriva 500 ord per dag, 30 000 på en månad, inlägg på minst 100 ord, o.s.v. - man bestämmer alltså själv omfattningen på sin utmaning.)
Med att kombinera så menar jag att man naturligtvis kan göra så att man skriver minst 250 ord i varje inlägg, men att man försöker få ihop t.ex. 25 000 ord var i två olika intriger.

Att kombinera det med NaNo = jaa, jag tänkte ju att det skulle gå parallellt med NaNo, d.v.s. 1-30 november. Vill man satsa på minst 50 000 ord är ju det NaNo-kompatibelt, liksom. Skriver man 25 000 ord på två olika intriger så har man ju fått ihop 50 000 ord (25 x 2 = 50, 12,5 x 4 = 50).

Saker man skulle få i SkriMå som man inte "får" enligt NaNo:
  1. Man får slå sig ihop flera stycken och skriva om man vill.
  2. Man behöver inte börja på en helt ny kula - man får alltså fortsätta där man är i olika spel, man behöver inte hitta på helt nya intriger.
  3. Det behöver inte vara just en roman!
Om man tar förra årets NaNo: Jag och Leffe slog oss ihop och lyckades skriva 103 000 ord Merulafisk. Det var inte så att vi satt ner innan november och tänkte "vi ska hitta på en intrig som vi kan skriva om så nu behöver vi hitta på nya karaktärer" utan det var "okej, nu ska vi skriva en massa om två karaktärer vi redan har på en intrig vi redan påbörjat". Så egentligen var ju inte det helt rumsrent enligt NaNo, men jag tycker att så länge det är SH så är det rumsrent om vi har ett SH SkriMå!

Nån som är på?

Försten!

Mwahahaha! Jag hann först! :D
Related Posts with Thumbnails