31 december 2009

Gott nytt år!

Gott nytt år allesamman!

Är det någon som har några nyårslöften att avge? HenrikJ nämnde något om SH-nyårslöften förut på IRC men försvann innan han hann förklara vad han menade. Om vi tar det som ett "nyårslöften som har med SH att göra" så är frågan om det är någon som har några såna?

Jag får fundera lite på't, tror jag. Kanske ska jag lova att skriva om de där bakgrunderna som verkligen behöver skrivas om... kanske att skriva de där lektionerna som borde skrivas och skulle ha skrivits för läääääänge sedan... kanske att se till att få upp mina sexor i sjuan? Kanske till och med få dem att ta examen? Men ja, ska väl inte lova för mycket... man ska ju försöka hålla det också. :)

Jag lovar att under 2010 ha kul i SH! Det borde vara ganska lätt att uppfylla, tror jag. Hoppas jag. Med våld, vilja och Vaselin så går allt, eller vad är det man säger? Hehe. Bara att jobba på, va.

Hoppas att alla har en trevlig nyårsafton och får ett jättefint 2010! :) *nyårspussar*

26 december 2009

Reportage om SH

Rollspel och högre betyg går hand i hand

Internet är en väldigt stor plats med många intressanta hemsidor, det vet vi alla. Dock finns det en hemsida som är alldeles speciell, speciellt för oss svenska Harry Potter galna fans, nämligen Svenska Hogwarts.

Svenska Hogwarts är en rollspelssida för alla över 11 år, och de som läst minst en av böckerna, eftersom hela hemsidan är byggd på J.K Rowlings mästerverk Harry Potter. Dock har alla karaktärer i författarinnans värld bytts ut mot andra, som spelarna framför datorerna själva skapat. Majoriteten är tjejer, främst i 13 till 15 års ålder.

Det är inte en vanlig hemsida som bara snabbt har rafsats ihop, nej, den är väl uppbyggd och det finns två stycken SSL (spelledare) som ser till att alla sköter sig som de ska och att det är en trevlig stämning på hemsidan. Det hade nog egentligen inte behövts, i alla fall om man ska tro på det några av alla spelare på Svenska Hogwarts sade när vi intervjuade dem:
”Det finns inget bättre än att sätta sig framför IRC (ett chattprogram för spelarna på SH) en kväll, när allt känns grått, klaga lite och sedan få en massa gos till svar. Man känner att man tillhör en grupp, en stor familj, och även om man inte känner alla särskilt bra så delar man ändå starka band. Sedan utvecklas man ju mycket av själva rollspelandet också, så det är jättebra”, berättar en av spelarna.
Alltså verkar gemenskapen på hemsidan vara så stor att det inte behövs några som ser efter dem. Faktiskt verkar gemenskapen så stark att till och med rollspelandet skulle kunna väljas bort, påstår en del.



”Vad är det bästa med att rollspela?”
”Det bästa är nog att man får lära sig hur andra människor fungerar. För att kunna spela sina karaktärer så måste man komma på hur just de fungerar, hur de reagerar på olika saker, hur de tänker om olika saker. Man lär sig att se saker ur helt andra synvinklar än man själv ser det, så om man någon gång behöver göra det i verkliga livet så kan man bara försöka komma på hur ens karaktärer skulle se på det hela, så får man genast massvis med olika uppfattningar om vad som hänt”, svarar en annan spelare.
”Det bästa är nog att jag kan spela en karaktär, ungefär som ett alter ego, och vara hur elak som helst och hitta på vad de mest konstiga saker utan att bli klassad som dum i huvudet! Oftast får man bara en härlig kommentar om att man har bra fantasi”, fyller en annan spelare i.

Svenska Hogwarts verkar få en att vilja fly ifrån det vardagliga livet och in i en spännande och magisk värld. Är det verkligen bra? Eftersom majoriteten består av tonåringar, och de fortfarande går i skolan där betyg är viktigt inför framtiden, hur ofta är det inte de hellre spenderar tid på internet och fantiserar sig bort, än gör läxorna och pluggar till prov? Men, det kan ju vara nyttigt att komma ifrån det vardagliga livet ibland.

Svenska Hogwarts verkar också påverka, de spelare som fortfarande går i skolan, betyg. Enligt väldigt många har deras grammatik och stavning utvecklas otroligt mycket tack vare hemsidan.
”Svenska Hogwarts har hjälp mig väldigt, väldigt mycket. Jag har lärt mig korrekt grammatik, lärt mig skriva stilrent och lärt mig beskriva omgivningarna och liknande på ett vettigt sätt för att förlänga inläggen”, säger en tredje spelare på hemsidan, och de flesta svarar ungefär likadant på frågan. Alltså, med hjälp av rollspel tycks man tydligen förbättra sitt skrivande – vilket möjligen kan ge ett högre betyg i svenska!

De flesta tycks ha hittat till Svenska Hogwarts genom Google. På hemsidan har man förstås inte sina riktiga namn, utan påhittade användarnamn. Många har använt samma namn på flera hemsidor innan och har väl planerade namn, men några tog sina namn av en slump, några få tog också namn ifrån något som har med Harry Potter att göra. Ett till bevis på gemenskapen är att även många tycks få smeknamn av varandra.

Exklusiv intervju med skaparen av Svenska Hogwarts

Hur kom du på idén med SH?

Jag läste Harry Potter-böckerna för första gången på våren 2001 och tyckte de var underbara, men jag var inte medlem på några Harry Potter-sidor eller något sådant. Våren 2004 var jag medlem i ett rollspel som kallas VVT och baserat på en helt annan författares fantasivärld. Då hade jag varit medlem i VVT i över tre år och hade börjat tröttna på tjafset där, så sent en kväll på chatten så sade jag något i stil med att tänk om det fanns ”ett VVT som utspelade sig på Hogwarts”, för det hade varit roligt att spela i. Flera andra personer på chatten tyckte att det lät som en kul idé, men det fanns ju inget sådant spel som vi kunde gå med i. Istället för att sitta och sucka över det så tyckte jag att om det inte finns ett, så får vi väl ta och skaffa ett! Och på den vägen är det.

Hur många aktiva spelare finns det, på ett ungefär?

De senaste gångerna jag räknat så har vi haft runt 110 aktiva spelare. Vi har ett system där vi rensar bort spelare som inte spelar sina karaktärer, eftersom vi tycker det är viktigare att de som finns faktiskt använder sina karaktärer än att de bara ligger och tar upp plats på hemsidan och i forumen. Det är dock betydligt fler som finns registrerade i forumen och på hemsidan, och det är inte utan stolthet vi kallar oss Sveriges största internetbaserade Harry Potter-rollspel!

Hur länge tror du SH fortsätter vara såhär pass aktivt?

Svårt att säga. Så länge det finns människor som är intresserade av att skriva och att drömma sig bort till JK Rowlings magiska värld så lär det finnas folk som vill vara medlemmar. Om det rör sig om ett år, fem eller tio eller ännu mer får framtiden utvisa.

Vad är det bästa och det sämsta med att vara SSL?

Det bästa är att man får en inblick i hela rollspelet och är den som bestämmer i vilken riktning det ska utvecklas. Så är det roligt också, men kan vara gräsligt mycket jobb ibland. Det sämsta är att man aldrig riktigt har tid att koppla av och bara spela, för det är alltid en massa andra saker man måste göra, fixa, planera, bestämma, överse, läsa igenom, ge feedback på, o.s.v. En annan sak är att man aldrig riktigt kan vara med i gemenskapen på samma villkor som alla andra, eftersom det verkar som att de man spelar mot ofta har känslan av att de spelar mot ”chefen” och inte bara vilken annan spelare som helst, och det är lite tråkigt.

Har du någonsin tänkt; ”Nej jag orkar inte med SH längre, jag lägger ner det” eller fortsätter du alltid tappert att vara aktiv och etc?

En gång om året eller så. Okej, kanske inte riktigt så ofta. Det har funnits några tillfällen då hela spelledarrådet har velat kasta in handduken och säga godnatt, och en gång var det nära att vi verkligen gjorde det också. När sådant händer så har vi ändå jobbat oss igenom det, helt enkelt för att det är roligare att ha ett SH än att inte ha ett SH. Sedan har alla spelare svackor, det är bara naturligt, och spelintresset går ofta i vågor. Ibland har man ingen lust att skriva något med sina karaktärer utan måste i vissa fall tvinga sig till att skriva något och det gör nästan ont att få ihop ens 50 ord, och ibland så skriver man inlägg på 500 ord utan att blinka och tycker det är jätteroligt.







Av: Elisabet Knutsson, 9a.

----------------------------------------------------

Det var mitt reportage om SH det, som jag för övrigt fick MVG på. Om ni får några negativa vibbar av det så är det inte meningen, det var min mamma som tyckte att jag måste låta mer neutral eftersom allt annat jag skrev var positivt.
Men Svenska Hogwarts ÄR ju positivt!

24 december 2009

God Jul



Från SL, hattar och EHF, till alla medlemmar på SH.
Ha en riktig god jul, alla!

23 november 2009

Kitkat och Kokos

Kitkat och Kokos har gett sig ut i Hogwarts på jakt efter elever att intervjua, de bjuder in Esmeralda (Cailehs karaktär) och ställer några fina frågor om kärlek!

Esmeralda: Hej
*är mycket nervös, fast det verkar häftigt att bli intervjuad och alla kommer säkert prata om det sedan och veta vem jag är.*
Kitkat: Hej och välkommen till Kitty & Kokos frågestund. Vi kommer ställa ett antal frågor om kärlek som du kommer att få svara på. Först vill vi ha fullständigt namn, elevhem och årskurs.
Esmeralda: Åh. Jag heter Esmeralda Cherryfield och jag går förstås i Slytherin, var annars? I tvåan! *stolt över att hon inte är liten etta längre*
Kokos: Så, Esmeralda. Hur känner du för att vara här nu då?
Esmeralda: Det är så roligt, och jag känner mig djupt hedrad över att få vara det. *kommer på att det sista lät lite högtravande och rodnar lätt*
Kitkat: Så roligt att du tycker det och rodnaden klär dig, vi hoppas du behåller den under hela vår pratstund. Vi ska som sagt prata om kärlek och vår första fråga är såklart om denna unga dam har funnit någon hjärtevän här på Hogwarts?
Esmeralda:*Får lust att fnittra och slår handen för munnen för att dölja det, fast en skrattgrop syns i alla fall i vänstra kinden.* Nej, inte än, men man får ju inte ge upp hoppet.
Kokos: Har du något lite extra speciell i kikaren kanske? *Blink*
Esmeralda: *undra vad hon gett sig in i* Såklart det vore underbart om typ Woodrow.. la märke till en. Elias Woodorw alltså, Avery Woodrow är så gammal. *gud, varför sa hon så mycket? har de lurat i henne någon trolldryck som ska få henne att öppna sig?*
Kitkat: Så du har ett gott öga till den här Elias Woodrow, vad är det som gör den här unge mannen så speciell?
Esmeralda: *de gröna ögonen blir större i förvåning över att någon ens kan behöva fråga* Men åh, han är ju så cool! Och snygg! Dessutom är han faktiskt jättesnäll. Klart det inte bara är det yttre som spelar roll. *tycker hon lät riktigt stor och förståndig där.*
Kokos: Så, har han samma känslor tillbaka tror du? *smil*
Esmeralda: *sucka* Jag vet inte om han ens vet att jag existerar. Jag menar, vi körde ju sanning och konka, men han kanske glömt mig. Eller så tror han att jag är elak som en del verkar tro om slytherinare. Fast det stämmer inte, många är faktiskt jättesnälla.
Kitkat: Så du tror att ett parförhållande mellan en från Slytherin och en Gryffindor skulle fungera? Trots att elevhemmen oftast ogillar varandra.
Esmeralda: Sägs det inte att kärleken övervinner allt? *har hunnit läsa en hel del romantiska tjejböcker mellan pluggandet och skvallrandet med vännerna*
Kokos: Helt rätt, Esmeralda. Så, vad tycker du i övrigt om skolan? Du har gått där i ett år nu ungefär va?
Esmeralda: Ibland är det alldeles för mycket läxor, lärarna verkar tro att vi inte har några liv, bara för att de inte hade några när de gick i skolan *rätt övertygad om att alla professorer var plugghästar när de gick i skolan, annars skulle de väl valt något annat jobb?* men annars är det rätt okej. *egentligen har hon inte så mycket emot skolan som det låter, men inte kan hon framstå som en nörd.*
Kitkat: Nej, det är väl rätt typiskt skolan, det är därför vi vill få fram de små godbitarna som döljer sig på Hogwarts. Platsen med hundratals av elever som faktiskt har känslor! Så eftersom du inte är tillräckligt gammal för att besöka Hogsmeade blir min nästa fråga: Hur skulle den perfekta dejten på Hogwarts se ut? Föreställ dig gärna dig själv och din lilla drömprins och alla platser på Hogwarts!
Esmeralda: Åh, det måste ju vara på natten under stjärnornas sken.. när alla andra sover så det är sådär hemligt, lite farligt och väldigt romantiskt. Tänk att sitta och titta ut över sjön, fast nej, titta in i ögonen och se hur själen speglas och så kramas, det vore mysigt. *och kanske kyssas också, visserligen hade det inte varit så mysigt när hon gjorde det med Zacc, men hon inbillar sig att det skulle kännas fantastiskt om hon gjorde det med Woodrow. fast vad hon menar med fantastiskt vet hon inte själv.*
Kokos: Ja, det låter mysigt. Har du någon gång under Hogwarts tiden haft en romantiskt stund med någon?

Esmeralda: *hoppas inte att alla tycker hon verkar barnslig och efter som inte varit med om något, fast det har väl inte Ana heller varit? hon har åtminstone inte berättat något.*
Kitkat: Det var ju tråkigt att höra, men en så söt tjej som du borde snart få chansen. Men om du nu skulle behöva ta första steget själv, vilket tror du är det bästa sättet att fånga en pojkes uppmärksamhet på?
Esmeralda: *tycker de hon är söt? på riktigt? det är väl inte bara som de säger? de flesta andra är så mycket sötare än hon själv ju, trots att hon förstås ser till att alltid ha snygga kläder och sminka sig sådär lagom så det ser naturligt ut och så försöker hon att inte äta så mycket så hon ska bli smal.* man kanske kan ge honom en komplimang? eller typ bara vara i närheten och kanske tappa väskan så allt ramlar ut så får man se om han kommer och hjälper en.. *det skulle säkert Woodrow göra, vara sådär ridderligt hjälpsam mot damer i nöd*
Kokos: Åh, vilka söta tips. *Smilar lätt* Så, om nu dem här första stegen går vägen, vad hade nästa steg varit för att få allting vidare tror du?
Esmeralda: När man lärt känna honom lite och vet vad han gillar får man väl försöka göra sådant han tycker om och vara sådan att han tycker om en. *att man bara ska vara sig själv och vänta på att någon tycker om en så, tycker Esme verkar lite dåraktigt, då kanske ingen någonsin tycker om en. nej, det är klart att man måste anpassa sig lite till dem runt omkring. och om man nu älskar någon vill man väl göra den lycklig på alla sätt det bara går?
Kitkat: Det låter som du har koll på det här om kärlek. Men nu till en sista fråga! Hur ser till ditt liv ut i framtiden när du kommit från Hogwarts och träffat Mr Right?
Esmeralda: Tycker ni? *bli glad* Åh, vi ska förstås ha ett stort bröllop och sen ska vi bo i ett fint hus och så ska han ha ett bra jobb, fast vi ska resa mycket också. Sen måste vi få fina barn och så ska jag bli frisör och fixa håret på alla kändisar. *hur skulle det kunna bli på något annat sätt? precis, det är otänkbart.*
Kitkat: Det låter som du har en strålande framtid som väntar dig! Du vet vad du vill ha och har ett öga för det där med kärlek. Sedan får vi önska dig lycka till mig Woodrow och hoppas han inser vilken fin tjej som har ögonen för honom. Vi lovar att återkomma i fall detta händer, för vi har koll och missar aldrig chansen att plocka fram det finaste Hogwarts har. Kärlek.

* poff * KitKat och Kokos försvinner spårlöst i ett rosa rökmoln.
*Esmeralda kilar iväg nöjd med sig själv*

13 november 2009

Lycka!

Jag hade först tänkt skriva i Lyckotråden, men sedan kom jag ihåg den här bloggens existens, och tänkte att jag kunde skriva här lika gärna. Det finns få saker som kan få en så upprymd, glad, förväntansfull, vad-man-nu-vill-kalla-det, som när man sitter och pratar om vad som kan hända ens karaktärer i framtiden.

Nu är jag inte ens särskilt involverad, mina karaktärer är mest biroller och det är SB och Kyashi som har något underbart på gång, men det får mig ändå att tokle och vilja studsa upp och ner. Det känns som att det var så länge sedan det var så här senast, och det är nästan som att man blir lite nostalgisk. (Och så inser jag hur mycket jag saknar Zozzo, hoppas verkligen hon blir aktiv igen)

Det kommer bli så synd om Jamie, och lite om Siera också. (Varför är det alltid synd om SBs karaktärer?) I och för sig kommer det vara lite synd om Esmeralda också, för hon kommer absolut inte veta vad hon ska tänka om saker och ting, och vems sida hon egentligen ska ställa sig på. Yay för att låta karaktärer våndas lite!

Hinner inte skriva så mycket egentligen, för snart börjar Idol igen. Det är förresten underbart att diskutera det på irc, precis som det är underbart att diskutera Melodifestivalen/ESC och egentligen diskutera massa andra saker också.

Just nu känner jag hur mycket jag älskar SH och alla här. Tack för att ni finns! <3

8 november 2009

NaNo - for fun eller ren plåga?

Just nu sitter ett trött litet Rävöra framför datorn och undrar varför hon inte har gått och lagt sig än. Tanken var att hon skulle skriva 10 000 ord inatt på sitt NaNo/SkriMå-projekt. Jag tycker ändå att hon kan få applåd för att hon hittills har lyckats skriva >500 ord den här natten. Dock tog det stopp när hon skulle komma på vad den Engelska motsvarigheten till gymnasiala studier var och fastnade på youtube istället för att googla på det. Hon kom till och med på sig själv att sitta och titta på gamla idol-klipp från 2008 (och nej, hon ser aldrig på idol annars).

Nog med att prata om sig själv i tredje person. Vad är det egentligen för fel på NaNo? Varför sitter man halva dagen och vet att man egentligen borde ge upp för att det redan är kört, men man vill ändå inte? Varför vill man inte? Är det så viktigt att få symbolen "winner" vid sitt namn? Kanske inte... men vad är det då?

Mitt NaNo-projekt är helt kompatibelt med SH och handlar om sommarlovet mellan trean och fyran för min karaktär Lucy Thomson. Allting (som jag lyckas få ihop) ska postas på SH efter november. Hur mycket det blir vet jag inte, men jag vet att språket är för jävligt (ursäkta svärandet). Om det blir för allmän beskådan eller rent B&B-material är också osäkert i nuläget. Jag har vag idé om vad som ska hända, men det räcker absolut inte för 50 000 ord. Det kanske är bra, eftersom jag knappast kommer hinna skriva 50 000 ord.

Positiva bieffekter av att missköta sitt nanoskrivande:
  • Istället för att skriva nano gör man andra saker, som att vara aktiv på SH (mest på DS och BB).
Och det var nog allt... tror jag. Däremot nackdelarna är desto fler... som att man känner sig som en usel författare med dålig självdiciplin och som tror att hon kan skriva någonting, men egentligen, när det väl gäller, visar sig ha tappat stinget, motivationen och känslan i sitt skrivande.

Författande var någonting jag drömde om som liten, och hur ofta visar det sig att det är ens barndröm som blir sann? Jag tycker om att skriva, för nöjes skull. När det är för nöjes skull så måste jag ju medge att fanfiction är det som kommer närmast till hand. Att gå utanför den underbara magiska världen är ju som att gå utanför mig själv. Det blir inte på riktigt.

Nej, fy och usch vad jag flummar. Nu måste jag verkligen sova!

5 november 2009

Sena NaNo-kvällar

... Ger väldigt trötta dagar, har jag kommit på. Det borde man väl kunna lista ut redan från början i och för sig... Jag skriver NaNo för sent, det tänker jag varje dag. "Idag måste jag börja skriva tidigare!" Sena nätter, tidiga morgnar och jobbiga skoldagar är inte riktigt drömmen för mig just nu. Men av någon anledning sätter jag inte igång med skrivandet förrän klockan tickat sig fram mot nio, halv tio (när mamma och pappa säger "Godnatt gumman, släck inom en halvtimme!"). Det är, trots att det är tröttsamt, en skön stund som man kan ägna åt sig själv. Jag sitter till exempel alltid med något att äta och dricka - choklad, melon och vatten eller något liknande. (Det lär nog inte dröja länge innan jag kommer med glass också, eftersom jag är en riktig glassmaskin som är troende glassterapiteorin).

Sen lyssnar jag alltid på musik, det misstänker jag att de flesta gör. Jag vill ha musik som jag lätt kan få inspiration från, men som samtidigt blir ett isolerande bakgrundsljud. För mig funkar Enya väldigt bra. Hennes mjuka, musikaliskt välklingande toner lugnar ner hjärnan utan att göra den luddig. Texterna är inte så tydliga, vilket gör att jag kan koncentrera mig på min egen historia. Sen vill jag ha lugn musik för att inte väcka de andra i familjen heller.

Min historia förresten, är en rolig historia att skriva. Jag vet inte vad den handlar om. Eller jo, nu har jag börjat göra det. Att den röda tråden, det övergripande temat genom hela berättelsen ska vara vänskap, det visste jag från början. Att jag kommer ta upp olika kulturer på nybörjarnivå anade jag mig också till. Nu har jag börjat lära känna mina tre huvudpersoner. Eftersom det är en "chick lit" (och nu hoppas jag verkligen att jag förstått det där rätt) kommer den nog att vara en ganska enkel och typisk ungdomshistoria. Ingen fantasy. Ingen jordens undergång. Inga mysterier. Men liv, det ska vara med! Vardagsliv med glädje och sorg, med lycka och tragedi!

Som sagt har jag tre huvudpersoner: engelska Rachel, japanska Kathy Hime, mexikanska Emilia. Eftersom jag älskar England och inte orkar skriva om Sverige i det här sammanhanget utspelar det sig någonstans i England. Var vet jag inte. Tjejerna är någonstans i fjortonårsåldern, där omkring. Jag är berättaren, och oftast är det tjejerna som tänker, men ibland kommer lite bipersoner också in. Ju mer jag skriver, desto mer ser jag mig själv i de tre. Jag har delat in mig själv i tre - den kreativa, den bortskämda och den troende. Och det är saker jag vill ta upp, på ett väldigt grundläggande och enkelt sätt.



"Så hur går det med skrivandet?" Jo tack bra! Än så länge är det femte dagen, så jag förväntar mig ingenting annat. Att göra själva skrivandet till en vana är inte svårt. Att skriva är inte heller svårt - jag bloggar, skriver berättelser och fanfiction, och dagbok varje dag. Att komma på saker att skriva om? Just nu exprimenterar jag, lär känna mina figurer. Jag går runt med ett block och tar hela tiden saker från mig egen vardag. Vart historien egentligen är på väg har jag knappt någon aning om. Jag har ett par målstolpar (milstolpar?), och jag tror att jag vet ungefär hur det ska sluta. Men vägen dit ligger i dimma.

Jag antar att nästa vecka blir mycket svårare. Då kanske inspirationskällan sinar? Det vill jag inte. Jag vill skriva in det där "WINNER" på min profil, och i mitt hjärta. Det skulle ge mig jättemycket att klara av det, då jag vill fortsätta skriva. Ska jag vara helt ärlig tvekar jag inte. Jag är säker på att jag klarar det. Det är ju mitt allra första år, då är man på hugget. Sen är jag en envis liten rackare. Vet jag vad jag vill, om jag har bestämt mig för något, då gör jag det. Speciellt om det gäller något jag tycker om, något som jag kan vara stolt över. Sen kan jag tänka mig att jag kommer fortsätta bara för att jag är nyfiken. Vad ska mina karaktärer hitta på härnäst? Det måste jag ju få veta!



Nu är klockan tjugo över elva, och jag måste blinka flera gånger för att mina ögonlock inte ska falla ihop. Tur att det är fredag imorgon, då är det en kort skoldag. Idrott, svenska och samhäll före lunch. Sedan en lång bildlektion efteråt. Då kan jag ju alltid sitta och sova. Men... Jag planerar att fjäska för läraren i bild i år (han är otroligt lätt att manipulera) så jag ska nog inte göra det i alla fall. Men efter skolan, då kan jag andas ut! Köpa lite Fars dag-presenter, och sedan hem och sova! Perfekt. Och så skriva NaNo igen på kvällen, förstås.

Men jag har tur, just den här helgen. Min mamma är bortrest, vilket borde betyda att jag kan sova länge på morgonen. I vanliga fall går alla i min familj upp senast nio (gissa vem som vaknar sist?), oftast äter vi frukost halv nio. Det tycker jag är bra, för dagen försvinner inte, men den här helgen ska jag sova! Pappa är enklare att övertala än mamma. I somras sa han till mig att jag fick sova hur länge jag ville, bara han fick jobba ostört. "Självklart!" sa jag, överlycklig över den lätta segern. Så han började banka på taket och såga brädor och allt han höll på med på sommarstugan, han började väl ungefär vid sju. Men det gjorde inget, jag vaknade inte förrän elva i alla fall. Särskilt på somrarna sover jag väldigt tungt!

De andra helgerna då? Då är mamma hemma. Jag hoppas att jag kan tidigarelägga mitt NaNo-skrivande lite nästa vecka. Det skulle jag verkligen tjäna på, med allt i skolan och annat. Dessutom är ju svininfluensan på väg hit nu också, och jag har inte fått mitt vaccin än.



Oj, nu har jag suttit här och öst ur mig jättemycket! Det har ju nästan inte med SH att göra heller... Mitt första inlägg i SH-bloggen, och det handlar inte ens om SH ^^' Gratulera mig? Men nu måste jag avsluta NaNo för ikväll, Enya har ju till och med sjungit klart! Eric Clapton har tagit över, och jag har ändå tre skivor med Enya. Så kan det gå...

Nåja, jag hoppas att allt går bra för er andra som skriver också! Alla ni som inte skriver får ha det så bra ni med... Det blev en konstig mening för övrigt. Nämen, nu måste jag avsluta det här!

Kramar och god natt, en trött filosoferande blabbelbyxa, Vaniljtea ♥

26 oktober 2009

Inspirationstips

Tycker att det skulle vara litet trevligt med en lista (alla gillar ju listor!) som ger en massa inspirationstips. Ni kan säkert tio gånger fler och bättre än de jag listar nu, men eftersom ingen har skrivit i bloggen på ett tag så måste jag väl göra det.

1.Kolla igenom gamla loggar
Kanske låter som en tråkig grej, men det funkar faktiskt. Att läsa igenom gamla loggar som man själv eller som några andra spelat fungerar väldigt mycket som en pepp. Man kommer ihåg saker man glömt bort, och ett spel med smart plot gör en motiverad till att själv spela en bra sådan.

2.Läsa/titta på Harry Potter
Ibland kan problemet med inspirationen vara att man glömt bort hur världen är uppbyggd, så ett bra sätt att återfå den kunskapen är att helt enkelt läsa om (hoppas jag att det blir) eller se om någon utav böckerna eller filmerna. Kanske att man har med sig ett anteckningsblock vid sidan om som man kan fylla in med idéer om vad man ska spela.

3. Träffa SHare
Låter kanske som ett konstigt steg, men att planera spel är mycket lättare IRL över en kopp te än på IRC. Det här steget är väl inte så praktiskt ifall man bor långt ifrån alla SHare, men vi har nog ändå ett sorts nät över Sverige som borde täcka de flesta SHare. Kom ihåg att ta med dig en vuxen ifall det är första gången du träffar personen! Inte för att jag tror att någon på SH skulle vara en liten snuskgubbe/snuskgumma (eller okej det är vi ju, men ändå :look), men jag antar att man ändå måste skriva in just det så jag inte blir anmäld av någon ilsken förälder någonstans i Jönköping.

Gaya sa...

4. Läsa/se vad som helst. Visst är Harry Potter en alldeles underbar källa för inspiration, men det är långt ifrån den enda. Man kan få många uppslag till handlingar ur andra böcker och filmer, roliga eller sorgliga situationer som man kan försätta sina karaktärer i. Dessutom kan man ju låta sin karaktär läsa/se samma sak och spela på deras reaktioner runt det. Vi har till exempel Traxys Edward, som är alldeles tokig i Star Wars, och drar paralleller till dessa filmer titt som tätt. :-)

5. Lyssna på musik. Man glömmer ibland bort hur stor skillnad det kan vara att ha musik som passar till ens karaktär. Tro mig, om man har en bra theme song att lyssna på medan man spelar så gör det stor skillnad.


19 oktober 2009

Uppväxt á la SH

Det finns inget mysigare än att sitta vid datorn, lyssna på musik och vara på IRC. Stämningen är alltid på topp, utom några små familjegnabb då och då. För det är just vad vi är, en stor och lycklig SH-familj. Är man en gång en del av familjen så slutar man aldrig vara det. Om man så försvinner iväg i några år så spelar det ingen roll, det finns ingenstans man är mer välkommen tillbaka till än SH. Det är underbart den där känslan av gemenskap som alltid finns där som en tryggande vik i ett virvlande hav. Precis som vilken familj som helst så går vi igenom mycket tillsammans, man växer med åren, blir mer rakryggade och stolta.

Allt börjar som en liten newbie som på något sätt lyckats leta sig fram till denna sida kallad Svenska Hogwarts. Google är väl det sätt som de flesta använt, andra har letat sig hit tack vare reklam på någon annan sida. Andra, som jag, blir tipsade av folk som redan är medlemmar och som berättat om hur underbart det är på SH, att man går miste om något som kan komma att bli till stor betydelse i ens liv. Så fort man öppnat portarna och förmår sig själv att skriva det där första inlägget i Förstaårselever häråt så får man genast ett stort och varmt välkomnande som gör att man genast inser att detta är en trevlig plats. Trots hot om bitande från läskiga oldies ifall man inte trivs, så förstår man att det inte är någon risk, för man trivs redan som fisken i vattnet, och kommer därför inte behöva bli biten, utan de enda som blir bitna är alla de där kanelbullarna som man får i stora lass så fort man läst FAQ.

Snart får man ens första karaktär och tar sig in rollspelsvärlden. Undersöker alla skrymslen och vrår på Hogwarts i sin karaktärs förklädnad. Det är inte utan anledning som mångas första karaktärer liknar spelarna, för allas största dröm är väl självklart att själv få vara där på Hogwarts och trolla, leta lönngångar och flyga omkring på kvastar högt uppe i luften. När nu det inte riktigt är möjligt så funkar ens kopia lika bra.

Månaderna går och man inser mer och mer hur mycket man älskar SH och hur stor del det har fått i ens liv. Karaktärer blir allt mer självständiga, man märker karaktärsdrag man inte kunnat ana fanns i dem från början. Man spelar massvis med spel där ens karaktär blir allt mer inblandad i komplicerade intriger som man själv inte skulle vilja vara med om, men det är väldigt roligt att spela på, för man inser snart att plåga sina karaktärer är en rätt rolig hobby.

Det tar inte många månader för en newbie att gå över till att istället skämmas över sina dumma frågor och konstiga saker som man gjort när man var ny. Men trots alla dessa saker som man tycker sig kunnat ha gjort bättre, så kan man inte låta bli att le åt sina SH-minnen. Åren går och man kan inte låta bli att fortsätta älska denna sida som alltid har vaknat på rätt sida. IRC-loggar blir ens käraste ägodel, ens karaktärer är som en del av en själv där de sitter bredvid en i klassrummen och reagerar på saker som folk runt omkring en gör.

Allt fler elever och lärare kommer till på ens egna karaktärlista. Man kan inte få nog, utan vill hela tiden skapa fler roliga karaktärer att spela i den underbara magivärlden. Mer och mer intrasslade och mer och mer beroende av andra karaktärer, vilket gör att man inte längre tar sig upp lika snabbt som man gjorde i början, men livet som SH:are är ändå underbart, för det är inte att få upp eleverna som är viktigast, utan att få spela de där speciella spelen, de där speciella händelserna, som man sedan går och tänker på i flera dagar och inte kan låta bli att le åt varje gång det kommer i ens tankar.

Det är på så vis som en SH:are växer upp, från en nervös liten newbie till en självsäker och SH-van oldie.

16 oktober 2009

Konsten att få en perfekt jul

Nu är det bara för dig som läsare att bänka ned dig med en filt och ett rykande gott pepparkakste, för det musen ska skriva om just nu är nämligen SH och julen. För mig är SH en del av julen, hur sjukt det än låter. Innan nu dömer mig så skulle jag vilja att ni läste igenom det här så att ni förstår vad jag menar.

Vi kan börja med något så helt enkelt som miljön. Om någon av er kan komma på en bättre plats än Hogwartsslottet på julaftonkvällen, täckt med snö utomhus och förtrollade dörrar som säger trevliga julhälsningar till en. Jag förstår att julen måste vara något underbart på den skolan, och det roliga är ju att hur trist väder det än är i verkliga livet så kan man alltid skriva att det är en mysig snöstorm utanför de frostiga fönsterna och den lilla ettan väntar nervöst på att få julklapparna med posten. Eller så kanske två bittra fiender sitter på ett café i en regnig del av England. Fastän de är fiender så har du slutit fred över julen, bara för att de ska kunna sitta och prata med varandra, te i deras händer och hat i deras blick, men de kan ju inte göra något. De har lovat varandra att de ska vara varandra vänliga eftersom det är jul. Något sådant skulle aldrig kunna hända i verkligheten, det är bara på platser som SH där man kan få Den Ultimata Julen, skräddarsydd in i minsta snöflinga!

Sen om vi ska ta och tänka litet off också så är det ju helt underbart med SHfolket vid jul. Nu ska inte jag säga något eftersom jag bara varit här under en jul, men de jag pratat med under den tiden tycker jag också förvandlas till gladare, om nu det är möjligt. Det får mig att bli mycket glad, efter en hård dag i skolan kan jag logga in på IRC och mötas av någon vänlig rad i stil med God Jul på dig musse. Så vare sig det är på grund utav högtiden själv eller rollspelets julanda så blir det en bit utav julens mysterium. Och vill ni veta vad? Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt!

Nu blev det här inte så långt och innehållsrikt som alla andras blogginlägg, men jag brukar inte vara bra på att skriva långa blogginlägg. Detta är ändå inte helt värdelöst.

15 oktober 2009

Karaktärer i vardagssammanhang

Hej!

Jag kan knappast vara ensam om att i tid och otid föreställa mig hur mina karaktärer skulle vara i diverse situationer som jag själv befinner mig i. På en kemilabb, till exempel, skulle Aquilina tycka allting var jätteroligt, Nichola skulle försöka lura någon att dricka metanol, Esmeralda skulle vara sådär ”tjejigt” livrädd för att något skulle explodera, Timotha skulle inte förstå ett skvatt och vara arg över det, och Levi skulle vilja lyckas bäst.

Om de hade friluftsdag skulle Aquilina tycka allt var jätteroligt (börjar ni förstå att hon tycker allt är jätteroligt?), Nichola skulle skolka och inte ens vara där, Esmeralda skulle vara upprörd över att hon inte kan ha sina högklackade skor i skogen och skrika varje gång hon fick syn på en myra, Timotha skulle förmodligen hamna i slagsmål med någon, och Levi skulle fäktas med sina kompisar med pinnar och slänga kottar på tjejerna.

Nu är det så att en av mina systrar går i nian, och således ska hon välja gymnasium om några månader. Vi har redan börjat få massvis med reklam i brevlådan och det leder naturligtvis till tankar om vad olika karaktärer skulle välja för program om de gick i nian i Sverige. Eftersom jag inte kom på för alla mina karaktärer, och för att sluta vara så himla egocentrisk, tar jag med vad jag tror om några av Evannas ungar också.

Aquilina skulle gå Estet, förmodligen ha svårt att bestämma sig för musik eller teater för båda alternativen är ju så roliga! Dans och bild är förstås också roligt, fast de sakerna är hon faktiskt inte särskilt bra på. Kanske att hon skulle hitta någon musikalinriktning, det skulle hon nog gilla.

Om Esmeralda valde med hjärtat skulle hon gå Hantverk, eftersom hon älskar att hålla på med andras hår och gärna vill bli frisör. Frågan är dock om hon skulle kunna stå emot sina föräldrar som skulle anse att hon måste gå SP/NV och få en bra utbildning. Visserligen skulle nog hennes föräldrar tycka det var helt okej att hon blir frisör, ifall de förstod att det är det hon verkligen vill, men jag är ganska osäker på om hon skulle göra det så klart för dem.

Timotha skulle inte få välja, eftersom hon inte skulle få godkänt i alla kärnämnen – definitivt inte matematik, kanske inte svenska och engelska heller – skulle hon vara tvungen att gå Individuella programmet.

Jag tror att Cadence skulle trivas på Naturbruk, med någon inriktning mot hundskötsel kanske, så att hon lär sig allt hon behöver kunna för att jobba på ett litet, mysigt hunddagis när hon blir stor. (Fast då kommer Esmeralda aldrig våga utnyttja Cadie som barnvakt, för tänk om hennes barn blir bitna av någon av alla hundar?)

Ebony måste givetvis gå Naturvetenskap, något annat vore otänkbart en sådan stor plugghäst som den flickan är. Förmodligen skulle hon också få MVG i varenda ämne och sedan plugga vidare till advokat eller läkare eller något, och det enbart för att yrkena har hög status, inte för att hon tycker det är intressant eller för att hon vill hjälpa människor.

Ekaterina skulle nog passa på Omvårdnad, hon är så snäll och omtänksam och skulle nog gilla att jobba med att ta hand om andra människor. Då kan hon ju också göra något åt saken när andra mår dåligt, och så slipper det göra ont i henne då, som det brukar göra när andra plågas.

…och jisses vad långt från ämnet jag kom. Det jag tänkte säga var nog hur lustigt det är att SH alltid finns någonstans i bakhuvudet och att tankar på det snabbt poppar upp utan att man ens vill. Inte för att man inte-vill det då, fast ibland kan det vara bra att tänka på annat. I alla fall blev det mest babbel om mina egna karaktärer, så det är nog bäst att jag slutar skriva. :look

Ha det bra!

13 oktober 2009

Tredje inlägget

Jag skriver det tredje inlägget, squee...
Det ska handla om malplacering. /me hittar på ett nytt listigt ord.
Let's begin.

Ibland känner jag mig så malplacerad på SH. Vem är jag om inte en helt vanlig, tråkig individ som råkar tycka om att skriva, som råkar tycka om Harry Potter och som råkar tycka om att hitta på människor och styra deras liv? Det finns runt tvåhundranittio registrerade användare på SH (om jag är helt ute och flyger vad det gäller användarantalet får väl någon vänlig själ kommentera det och skälla ut mig...), och det känns som om 90 % av de aktiva är genier, världsvana rollspelare, Harry Potter-nördar. Som är på en annan nivå än jag.

Det är klart de är! Vissa har spelat i två-tre år, det kan jag inte jämföra mig själv med.
Jag känner att mina ON-inlägg blir ordfattiga, torftiga och innehållslösa. Å andra sidan kan det bero på min trista karaktär. Jag lär mig snart, det hoppas jag verkligen! Jag har karrisplaner jag vill fullfölja, jag vet på allvar att en nyare värld kommer öppnas för mig när jag lärt mig att uttrycka mig bättre och skriva rikare ^^

Jag tror att det handlar om självförtroende också. Jag är nog ganska sträng mot mig själv för att jag brukar kunna skriva, jag brukar kunna spela teater (det är ju det man gör när man tar IRL-lektioner) och jag brukar kunna säga intelligenta saker. Det är nog viljan att bli accepterad som tar över och får mig att säga riktigt skumma, irrelevanta saker på mibbit. Man kan faktiskt vilja bli accepterad av internetfolk man aldrig träffat. (Har det något att göra med att jag är mitt i tonåren? Nej, nu ska jag sluta wannabe-analysera.)

Om jag brutalt mördar min karaktär (muahaha, I'm into that stuff >:)) och hittar på en ny, då kanske det går bättre? Jag ska ta Feverfew McDowell som exempel (underbart namn, helt fantastiskt. Feverfew. Så vackert.) - han är en riktig datornörd. Jag tror att det underlättar något om man har tydliga karaktärsdrag på sin lilla skapelse. Så om jag skapar en elev som är SJUKT bacillrädd eller hatar alla h*n ser, då tror jag att det kan gå lite bättre. Blyg och lojal, det är trist, vanligt, men lite krångligt att spela. För när en sådan tråkmåns ska få kompisar, då kan den inte vara blyg, och då måste man bortse från bakgrunden, och då blir jag störd på mig själv för att jag gör så och då måste jag blyga till min karaktär igen och det är segt. Men om hon (min karris) hade haft social fobi, då hade man kunnat skriva mer tror jag. I alla fall vad det gäller mig. Istället för "Emilie Buffet kommer travande ned i fängelsehålorna, som vanligt ute med ganska god marginal. Trolldryckslära verkar roligt, men förra lektionen handlade bara om säkerhet och noggrannhet och sådant, vilket förstås är bra, men onekligen en aning tråkigt.

Klassrumsdörren står öppen, och Emilie kikar in i lektionssalen. Jo, där ser hon en Slytherinflicka, det betyder att eleverna är välkomna att gå in, så det gör hon. Hon vet inte om hon ska hälsa på professorn, men i så fall kanske han hade stått utanför för att ta i hand eller något, vissa lärare gör ju det. Men det verkar inte som att mr Sand förväntar sig att hon ska göra det, så lättat sätter hon sig i bänk ganska långt fram.
Om hon inte visste bättre hade hon frågat Greaney om hon fick sitta där, men på förra trolldryckslektionen fick hon smak på hur Slytherinare ser på Hufflepuffelever som hon själv.
Det kanske inte gäller alla i Slytherin, men den otrevliga risken vill hon inte ta." kunde jag skrivit
"Emilie Buffet kommer travande ned i fängelsehålorna, som vanligt ute med ganska god marginal. Trolldryckslära verkar roligt, men förra lektionen handlade bara om säkerhet och noggrannhet och sådant, vilket förstås är bra, men onekligen en aning tråkigt.

Klassrumsdörren står öppen, och Emilie kikar in i lektionssalen. Jo, där ser hon en Slytherinflicka, skit också! Hon hatar att hon inte kan få ta privatlektioner, hon ballar ur av folkmassor. Blotta tanken på att hälsa på professorn gör henne alldeles skakis, och knäna börjar ofrivilligt darra som om hon ramlat i en isvak. Tur att Greaney går i Slytherin, annars måste Emilie vara trevlig mot henne. Trots att hon själv är Hufflepuffare tycker hon att hennes elevhemskamrater är rena mardrömmen, de är så snälla och vänskapliga men Emilie får aldrig fram mer än enstaka ord i deras sällskap. Helst vill hon bara umgås med hennes katt Olive, men lektionerna kan man inte missa. Även fast hon vill kräkas i andra människors närhet."

Det där var ju mycket enklare att skriva. Och nu har jag ett nytt karaktärsdrag att fundera på ^^

Hur malplacerad jag än känner mig ibland så är SH bra. SH är gemenskap. (Jag låter som en frireligiös människa som ska bjuda in folk till sin fantastiska SH-sekt genom att påträngande knacka på deras dörrar och prata på.)
Men det känns verkligen så. För de allra flesta SH:are jag har stött på är överseende med min newbie-het, de hjälper mig när irc krånglar och när jag letar efter skrivhjälp.
Då blir jag glad.

SkriMå, någon?

Snart är det november. November = NaNoWriMo. Ibland så har man inte riktigt tid/ork för NaNo, eller så vill man skriva något som inte uppfyller NaNo-kraven.

Varför har vi inte bara ett eget WriMo på SH? Eller, som det blir på svenska: SkriMå? :)

Jag tänker mig så här:

Man får välja ett eller flera "mål", flera går typ att kombinera med NaNo, och själva "handlingen" har med SH ON att göra. Man får alltså skriva vad man vill, men det ska vara ON-spel inom SH. Åh, man får slå sig ihop också! Det får man egentligen inte i NaNo!

Förslag på olika mål inom SkriMå:
  • Alla ON-inlägg ska vara på minst 250 ord.
  • Skriva minst 1000 ord om dagen.
  • Totalt 50 000 ord i en och samma intrig. (100 000 om man är två som samarbetar, 150 000 om man är tre, d.v.s. så att det är 50 000 ord per person.)
  • Totalt minst 25 000 ord var på två intriger. (Som ovan, fast 50k/75k, o.s.v.)
  • Totalt minst 12 500 ord var på fyra intriger. (Som ovan, fast 25k/50k, o.s.v.)
  • Eget definierat mål! (Kanske du vill ha som mål att skriva 500 ord per dag, 30 000 på en månad, inlägg på minst 100 ord, o.s.v. - man bestämmer alltså själv omfattningen på sin utmaning.)
Med att kombinera så menar jag att man naturligtvis kan göra så att man skriver minst 250 ord i varje inlägg, men att man försöker få ihop t.ex. 25 000 ord var i två olika intriger.

Att kombinera det med NaNo = jaa, jag tänkte ju att det skulle gå parallellt med NaNo, d.v.s. 1-30 november. Vill man satsa på minst 50 000 ord är ju det NaNo-kompatibelt, liksom. Skriver man 25 000 ord på två olika intriger så har man ju fått ihop 50 000 ord (25 x 2 = 50, 12,5 x 4 = 50).

Saker man skulle få i SkriMå som man inte "får" enligt NaNo:
  1. Man får slå sig ihop flera stycken och skriva om man vill.
  2. Man behöver inte börja på en helt ny kula - man får alltså fortsätta där man är i olika spel, man behöver inte hitta på helt nya intriger.
  3. Det behöver inte vara just en roman!
Om man tar förra årets NaNo: Jag och Leffe slog oss ihop och lyckades skriva 103 000 ord Merulafisk. Det var inte så att vi satt ner innan november och tänkte "vi ska hitta på en intrig som vi kan skriva om så nu behöver vi hitta på nya karaktärer" utan det var "okej, nu ska vi skriva en massa om två karaktärer vi redan har på en intrig vi redan påbörjat". Så egentligen var ju inte det helt rumsrent enligt NaNo, men jag tycker att så länge det är SH så är det rumsrent om vi har ett SH SkriMå!

Nån som är på?

Försten!

Mwahahaha! Jag hann först! :D
Related Posts with Thumbnails