13 oktober 2009

Tredje inlägget

Jag skriver det tredje inlägget, squee...
Det ska handla om malplacering. /me hittar på ett nytt listigt ord.
Let's begin.

Ibland känner jag mig så malplacerad på SH. Vem är jag om inte en helt vanlig, tråkig individ som råkar tycka om att skriva, som råkar tycka om Harry Potter och som råkar tycka om att hitta på människor och styra deras liv? Det finns runt tvåhundranittio registrerade användare på SH (om jag är helt ute och flyger vad det gäller användarantalet får väl någon vänlig själ kommentera det och skälla ut mig...), och det känns som om 90 % av de aktiva är genier, världsvana rollspelare, Harry Potter-nördar. Som är på en annan nivå än jag.

Det är klart de är! Vissa har spelat i två-tre år, det kan jag inte jämföra mig själv med.
Jag känner att mina ON-inlägg blir ordfattiga, torftiga och innehållslösa. Å andra sidan kan det bero på min trista karaktär. Jag lär mig snart, det hoppas jag verkligen! Jag har karrisplaner jag vill fullfölja, jag vet på allvar att en nyare värld kommer öppnas för mig när jag lärt mig att uttrycka mig bättre och skriva rikare ^^

Jag tror att det handlar om självförtroende också. Jag är nog ganska sträng mot mig själv för att jag brukar kunna skriva, jag brukar kunna spela teater (det är ju det man gör när man tar IRL-lektioner) och jag brukar kunna säga intelligenta saker. Det är nog viljan att bli accepterad som tar över och får mig att säga riktigt skumma, irrelevanta saker på mibbit. Man kan faktiskt vilja bli accepterad av internetfolk man aldrig träffat. (Har det något att göra med att jag är mitt i tonåren? Nej, nu ska jag sluta wannabe-analysera.)

Om jag brutalt mördar min karaktär (muahaha, I'm into that stuff >:)) och hittar på en ny, då kanske det går bättre? Jag ska ta Feverfew McDowell som exempel (underbart namn, helt fantastiskt. Feverfew. Så vackert.) - han är en riktig datornörd. Jag tror att det underlättar något om man har tydliga karaktärsdrag på sin lilla skapelse. Så om jag skapar en elev som är SJUKT bacillrädd eller hatar alla h*n ser, då tror jag att det kan gå lite bättre. Blyg och lojal, det är trist, vanligt, men lite krångligt att spela. För när en sådan tråkmåns ska få kompisar, då kan den inte vara blyg, och då måste man bortse från bakgrunden, och då blir jag störd på mig själv för att jag gör så och då måste jag blyga till min karaktär igen och det är segt. Men om hon (min karris) hade haft social fobi, då hade man kunnat skriva mer tror jag. I alla fall vad det gäller mig. Istället för "Emilie Buffet kommer travande ned i fängelsehålorna, som vanligt ute med ganska god marginal. Trolldryckslära verkar roligt, men förra lektionen handlade bara om säkerhet och noggrannhet och sådant, vilket förstås är bra, men onekligen en aning tråkigt.

Klassrumsdörren står öppen, och Emilie kikar in i lektionssalen. Jo, där ser hon en Slytherinflicka, det betyder att eleverna är välkomna att gå in, så det gör hon. Hon vet inte om hon ska hälsa på professorn, men i så fall kanske han hade stått utanför för att ta i hand eller något, vissa lärare gör ju det. Men det verkar inte som att mr Sand förväntar sig att hon ska göra det, så lättat sätter hon sig i bänk ganska långt fram.
Om hon inte visste bättre hade hon frågat Greaney om hon fick sitta där, men på förra trolldryckslektionen fick hon smak på hur Slytherinare ser på Hufflepuffelever som hon själv.
Det kanske inte gäller alla i Slytherin, men den otrevliga risken vill hon inte ta." kunde jag skrivit
"Emilie Buffet kommer travande ned i fängelsehålorna, som vanligt ute med ganska god marginal. Trolldryckslära verkar roligt, men förra lektionen handlade bara om säkerhet och noggrannhet och sådant, vilket förstås är bra, men onekligen en aning tråkigt.

Klassrumsdörren står öppen, och Emilie kikar in i lektionssalen. Jo, där ser hon en Slytherinflicka, skit också! Hon hatar att hon inte kan få ta privatlektioner, hon ballar ur av folkmassor. Blotta tanken på att hälsa på professorn gör henne alldeles skakis, och knäna börjar ofrivilligt darra som om hon ramlat i en isvak. Tur att Greaney går i Slytherin, annars måste Emilie vara trevlig mot henne. Trots att hon själv är Hufflepuffare tycker hon att hennes elevhemskamrater är rena mardrömmen, de är så snälla och vänskapliga men Emilie får aldrig fram mer än enstaka ord i deras sällskap. Helst vill hon bara umgås med hennes katt Olive, men lektionerna kan man inte missa. Även fast hon vill kräkas i andra människors närhet."

Det där var ju mycket enklare att skriva. Och nu har jag ett nytt karaktärsdrag att fundera på ^^

Hur malplacerad jag än känner mig ibland så är SH bra. SH är gemenskap. (Jag låter som en frireligiös människa som ska bjuda in folk till sin fantastiska SH-sekt genom att påträngande knacka på deras dörrar och prata på.)
Men det känns verkligen så. För de allra flesta SH:are jag har stött på är överseende med min newbie-het, de hjälper mig när irc krånglar och när jag letar efter skrivhjälp.
Då blir jag glad.

6 kommentarer:

Caileh sa...

Söt då. ^^ Jag tror alla kan känna sig malplacerade ibland, vad det än handlar om. Tur att det inte är så hela tiden. *gosa på* Och även om "normala" karaktärer kanske kan verka tråkiga ibland behöver de inte vara det ju, det beror väl helt på vad man spelar med dem. :)

Traxy sa...

Om användarantal: Går man på ID i databasen har det för närvarande registrerats 939 användare i Forum1 och 2158 på hemsidan, så det är fler än vad man kan tro! :) Nu är det ju inte alla av dem som faktiskt har karaktärer och spelar aktivt (runt 110 senast jag räknade, för några veckor sedan), men ändå!

Till ämnet! Jag håller med Caileh. :) Att inläggen blir innehållslösa eller ordfattiga är sådant jag tycker om mig själv ganska ofta. Sedan vi körde NaNo med Merulafisk förra året så har jag däremot fått lättare att skriva längre inlägg, för då tvingade jag mig att skriva inlägg som var på kanske 500 ord minst, och ger man sig fasen på att man inte ska skriva mindre än X ord så blir det att man får se till att improvisera ganska mycket. Det är kul också, för jag lärde känna Fisken hur mycket som helst genom att jag inte bara tillät mig skriva "han gör X" utan verkligen brodera ut hans tankar och liknande, just för att jag gav mig tusan på att skriva t.ex. 500 ord. Hade jag skrivit 634 ord så kanske jag sade "okej, men då kan jag lika gärna skriva 700" och då fick jag ju hitta på något mer att skriva om hela tiden.

Normal behöver inte betyda tråkig, för allt blir vad man gör det till. Zoe är normal - hon har skrivit protestlistor mot djurplågeri och sprungit ifrån FVK-lektioner med igelkottar för att hon vägrat experimentera med dem. Sanjeev organiserade midnattsfest i sitt elevhem en gång i tiden. Chris är också en väldigt normal kille, som just nu går och är jättekär i en söt tjej.

Jag tror inte det är så mycket att göra med om karaktären är "normal" eller inte. Man brukar prata om att historier måste ha en konflikt, d.v.s. någon sorts motsättningar, inte att folk måste vara osams om något. Tror att samma sak gäller karaktärer. Karaktärer som har en inneboende konflikt är SÅ mycket roligare att spela än karaktärer som saknar det. Mal är svintråkig att spela, för han har liksom ingen utpräglad personlighet och hans bakgrund är ganska intetsägande. Hans lillebror Martin är också lite småtrist, men han har åtminstone personlighet. Bägge karaktärer saknar någon konflikt. Chris och Fisken är två av mina absoluta favoritkaraktärer - de är aldrig särskilt svåra att spela med och de är underbart roliga att skriva om, och jag bryr mig om dem. Bägges liv är FYLLDA av konflikter. Cindys liv är inte lika konfliktfullt, men hon är ändå roligare att spela än Mal, o.s.v. Sedan finns det karaktärer utan någon egentlig konflikt också som är jättelättspelade och där inläggen skriver sig själva nästan (Andie och Elliott), men det är för att de har så utpräglade och, ähum, skruvade personligheter. :)

Shit, det här blev ju ett helt bloginlägg i sig självt, typ. o.O

Leffe sa...

Som de tidigare har sagt så tror jag att man kan känna så om sig själv oavsett på vilken nivå man ligger på. Jag känner ganska ofta att mina inlägg blir lite tråkiga eller lite intetsägande, speciellt om man har mycket att svara på eller är lite stressad. Samtidigt så kanske någon annan tycker att mina inlägg är jättebra. Så tror jag det är för dig också för jag tycker du skriver bra, men man är ju sin tuffaste kritiker.

Jag tycker det är jättekul att du vill utveckla dig bara! Det är det som gör att man blir bättre.

Sen håller jag med TraXy, när man ger sig dän på att man ska skriva ett visst antal ord i ett inlägg (typ 500 när vi höll på med NaNo) var man tvungen att skriva en massa runt omkring för att skriva 500 ord om vad som händer är ganska tråkigt och att springa massor med händelser i förväg. Istället går man in i karaktärens tankar och erfarenheter och inser saker man inte insett innan. Det behöver inte vara nya saker som "ops nu fick min karaktär ett syskon" utan helt enkelt saker som förklarar varför karaktären är som den är. Är det en karaktär som har svårt socialt så kanske man beskriver en händelse man inte själv tänkt på innan när denna karaktär var barn som när man är färdig med den så inser man att "jaha är det därför!" Sånt är kul tycker jag.

Och nej du är definitivt inte malplacerad och det är klart att vi på SH hjälper till och svarar på frågor. Det är ju inte alls kul om folk inte känner sig välkomna.

Grattis till att vara den första icke-SL att skriva i bloggen btw! :)

systerklister sa...

Tack för all respons, det blir mycket roligare att skriva då :)

Framförallt tackar jag för uppmuntranen (?), det känns roligare att skriva när man vet att andra känner samma sak ibland.
Och tack för skrivtipsen också:)

Till TraX och Ang sänder jag lite beundran eftersom er MerulaFisk-roman verkar superintressant, vill verkligen läsa. Speciellt eftersom ni skrev 100 000 ord, visst stämmer det?

:)

Gaya sa...

Jag håller med om att det kan vara roligare att spela lite mer speciella karaktärer. Karaktärer med annorlunda personlighetsdrag som gör dem unika. Men samtidigt behöver man kanske inte gå till överdrift med det heller. Du tycker kanske att det är tråkigt med en "blyg men lojal" karaktär, men man kan göra väldigt mycket med de två personlighetsdragen utan att ändra karaktären nämnvärt. Du säger att det är jobbigt, för när du vill att hon ska få kompisar måste hon typ sluta vara blyg, och då känner du att hon inte är sig själv - kanske det du borde göra är att faktiskt spela henne som blyg. Spela en flicka som typ vill sjunka genom golvet när folk ser på henne, och som knappt får fram ett ord, och som faktiskt inte har lätt för att skaffa kompisar. Förhoppningsvis får hon några kompisar ändå. :-)

Alla karaktärer kan vara roliga att spela, bara man har någon som funkar med dem. Min Azrael skulle t.ex. inte vara hälften så rolig utan Leffes Xanthia. :-)

Traxy sa...

Det är ingen roman, utan en väldigt lång och trevlig intrig. Får göra någon sorts index för var man kan hitta alla inlägg, tror jag. Ähum. :look (Finns utspritt i Spelloggar, Lektionsloggar och B&B om inte annat!)

...Man kan bli ett fan av dem på Facebook också. :look

Related Posts with Thumbnails