13 januari 2010

Den stora bluffen

Det finns något vi fått höra sedan den dag vi först gick med i SH, något som upprepas gång på gång, något som vi matar oss själva med. Att det finns en sådan stark och fantastisk gemenskap här, att vi alla är som familj eller bästa vänner. Alla nykomlingar tas givetvis upp i gemenskapen direkt, och om någon skulle få för sig att försvinna från SH (hur i all världen någon nu kan få för sig något sådant!) är det hur enkelt som helst att komma tillbaka igen och de allra flesta som gör det kommer faktiskt tillbaka till oss.

Detta är ren och skär bluff. Naturligtvis är alla medlemmar på SH fantastiska, men det är få av dem jag ärligt kan säga att jag känner. Man har några få man ”umgås” mycket med, dem man spelar och diskuterar karaktärer med, dem man pratar om allt mellan himmel och jord med, dem man kan anförtro sina irl-problem till och som man faktiskt kommer riktigt nära. Vilket givetvis inte alltid är underbart, vänskap är inte något som är ett helt oföränderligt och problemfritt tillstånd, utan min erfarenhet är att det stundvis kan vara riktigt jobbigt. Fast det kan förstås vara annorlunda för andra.

Om man är ny blir man inte automagiskt ”en i gänget”, de flesta har redan sina vänner och trivs bra med det och har ingen anledning att försöka skaffa nya vänner, det kan till och med kännas illojalt mot dem man redan känner att försöka lära känna andra, liksom det är ju som att säga att ens nuvarande vänner inte räcker till. När någon postat i Förstaårselever häråt tänker man inte ”det där är en potentiell bästa vän!”, utan man tror nog inte ens att personen kommer skapa en karaktär.

Och om man har varit borta ett tag så är det kanske inte helt osannolikt att man någon gång kommer att tänka på SH och får för sig att titta in och kanske lockas att återvända. Det är många som gör det, men hur många stannar kvar och blir lika aktiva som de varit förut? Inte särskilt många. Det måste vara väldigt svårt när de man känner slutat vara aktiva, när mycket förändrats, när det inte längre är exakt det gamla SH man har tusen minnen ifrån.

Nu låter det här förmodligen fruktansvärt negativt, men det var inte min avsikt. Det känns som att det finns en del som tror att det finns någon allomfattande gemenskap alla utom de är med i, och känner sig utanför och malplacerade. Det är därför jag vill säga att det inte existerar. Det är inte bara just du som inte är med i den, den finns helt enkelt inte. Det är bara någon sorts dröm vi söker uppehålla, eftersom det är en väldigt trevlig dröm. Men den är faktiskt alldeles för bra för att vara sann. (Eller finns verkligen den där gemenskapen? Är alla utom jag med i den och sitter och skrattar åt mig nu? Nå, gör då det. Jag bryr mig inte. Låtsas jag åtminstone.) Samtidigt finns det tusen chanser att lära känna andra, om man bara vill och vågar försöka.

Vänta inte på att någon annan ska ta första steget för då får du säkert vänta länge, utan börja prata med någon du aldrig pratat med förut. Låt dig inte nedslås om det inte känns som att det går särskilt bra, det är mer troligt att personen bara är lite upptagen för tillfället än att den avskyr dig och absolut inte vill prata med dig. Försök istället igen, någon annan gång eller med någon annan person. Det är svårt, ja, och människor är läskiga, ja. Men det brukar faktiskt gå ganska bra, om man verkligen vill. Nu kanske det verkar som att jag tycker att alla som känner sig utanför bara har sig själva att skylla för att de inte gjort något åt saken. Så menar jag verkligen inte, jag vill bara vara lite hoppingivande. Tro inte att du är ensam om att känna dig utanför, så känner nog de flesta då och då.

Tro på dig själv, tro på att du absolut är en person andra skulle älska om de fick chansen, och tro på att du har alla möjligheter i världen att få saker att bli som du vill.

6 kommentarer:

Sannie sa...

Jättebra skrivet, och jag tycker det var bra att någon skulle spräck just den bubblan. Inte för att vi ska gå och bli ovänner eller sådär.

Jag vill ändå påpeka att det finns en gemenskap, inte form av vänskap. Vi alla har ett gemensamt intresse, och även om vi inte känner alla, så är det kanske en trygghet att omge sig med människor som man delar något med.

Sen tycker jag det är bra att du uppmuntrar till att skapa nya kontakter, speciellt om man är nyfiken på någon. Att man bara våga ta den där kontakten.

Sedan vill jag säga en bra sak om SH, och det är att vi respekterar varandra väldigt bra utåt. Sen vad man säger bakom ryggen, är den personens ensak.

Rävöra sa...

Jag tycker absolut att en gemenskap finns, precis som Sannie säger. Även om den inte är någon djup vänskap så är det ju ändå vänskap på någon nivå, eller i värsta fall tolerans. Jag kan inte säga att det finns någon på SH som jag ogillar. Jag tycker om alla jättemycket och visst är det några jag pratar lite mer med än andra, men jag lägger ändå alla underbara SH:are i samma kategori och samma gemenskap. Det spelar inte så mycket roll hur länge och mycket jag har pratat med personen, för SH:are finns i mitt hjärta av den anledning att de är just SH:are. Sedan tar det ju ett tag för en newbie innan jag kan se den vara i den allmäna sh-gemenskapen. Mycket av gemenskapen skapas ju på irc så de som är aktiva där är kommer ju mer/fortare in i gemenskapen.

Jag tror nog det beror på hur man ser det hela, men jag har alltid sett sh som en stor gemenskap och kommer fortsätta göra det.

Gilthas sa...

Jag tror väldigt mycket på det som Sannie och Rävöra säger och kan säga att det är just den gemenskapen som finns där som gjorde att jag kom tillbaka (var väl borta typ 6-12 månader). Och när jag kom tillbaka så var merparten av dom jag känt sedan tidigare borta eller inte spelade längre. Vilket gjorde att jag fick börja om från början med stora delar av personerna på SH, men detta är inte av ondo utan är en stor tillgång. Trots att man varit borta så länge så är det ändå enkelt att komma in och bli "en i gänget" igen, bara man själv vågar ta kontakterna och bjuda på sig själv. Jag menar hur många gånger har man inte gjort bort sig? Och hur många gånger har man inte känt sig som en gammal gubbe (fyller ju 29 år i år), men det är väl lite det som är det trevliga med SH.

ALLA ÄR VÄLKOMNA (ung som gammal, man som kvinna, svensk som icke-svensk)!!!

Så om du går i tankar på att gå med i SH - ta dig tid att gå in på IRC och bekanta dig med personerna där så kommer du se att du får all hjälp som du kan tänkas behöva.

ByronBlue sa...

Det stämmer verkligen som du skrivet. Och just därför är jag glad att jag kommit in i "gänget" hyfsat iallfall. Det är verkligen mysig stämning men det tar ett tag att komma in i den, kanske flera år.
Men SH har ändå en speciell plats i mitt hjärta.

Anonym sa...

Jag ser SH som en stor gemenskap med ett flertal kompisgrupper inom den gemenskapen.

Jag skulle nog kunna skriva massor om detta men jag får nog i så fall plita ner en hel egen bloggtext i så fall :)

Anonym sa...

Mycket bra skrivet, för det är just det som är sanningen.

Jag vet inte vad som räknas som gänget, och jag vet inte om jag har kommit in någorlunda i gemenskapen. Det var särskilt svårt då jag är lite yngre än de flesta. Men nu, efter ungefär 10 månader känner jag mig nöjd med min "roll". Det finns vissa Sh:are som jag känner bättre än andra, men jag tror att jag kommer överrens med de flesta.

Det som jag tycker om med Sh är respekten för varandra, oavsett hur gammal man är, så är det man själv som skapar sig sin roll i SH:arnas gemenskap. Kanske är jag blind, men jag har heller aldrig märkt av någon mobbning på Sh.



Och som Byron sa, det är en mysig stämning, och nu efter tio månader har Sh och sh:arna ändå en speciell plats i mitt hjärta.


GO SH och go Sh:are, att det är svårt att komma in i gänget betyder inte att det är omöjligt :D


Eh, som vanligt är det väl ingen som fattar vad lilla moony menar :look

Related Posts with Thumbnails